[180418] Laurent Cantet åstadkom med Mellan väggarna från 2008 intrikatast möjliga skildring av vad som måtte utspela sig i ett klassrum. Hur en duktig lärare oavbrutet hotas av sina elevers list och lust till exakt de angrepp hans duktighet provocerar fram, av alla upptänkliga orsaker och med skrämmande frimodig skicklighet från elevernas sida.
Genom sin vitala närvaro inspirerar han eleverna som en förförare, men riskerar dagligen och stundligen också att gå över gränsen, säga något felaktigt eller direkt grovt – det är en ypperlig studie i på vilka punkter man måste förstå att sätta stopp: hit men inte längre, här skils våra vägar, nu måste vi gå åt var sitt håll, det är kärlekens lön, men också dess omkostnad.
Det var även temat i den smärtsamma Mot södern tre år tidigare, som handlade om ett antal ensamma äldre men välbeställda New York-kvinnors lek med läckra unga svarta män på Haiti. Tragedierna var ömsesidiga, det ena parten ägde saknade den andra, och tvärtom.
I Gruppen fortsätter han rannsakningen av hur långt vi kan/törs gå för att hjälpa varandra. Nu sitter en deckarförfattarinna som sommarskolelärare för en svår och disparat grupp ungdomar, där en av dem bygger upp ett utmanande beteende med starka erotiska undertoner enligt arketypen erfaren mot ovan, kvinna mot yngling, lärare mot elev.
Inga goda förutsättningar för ett fruktbart kärleksförhållande, men ett drömmotiv för en film om interaktiv lek med fiktion och verklighet.
Cantet lyckas igen. Även om Mellan väggarna försvarar sin plats som mästerverket, driver han sina teman vidare allt längre ut i de gränsområden, där det till sist kan bli rent fysiskt farligt att existera. Filmen igenom hålls nerven vid liv som rör frågan om unge eleven Antoine kommer att mörda sin attraktiva lärare Olivia eller inte. Men de överlever båda, liksom vi själva.
