[180417] Utan motivation riskerar det mesta att bli ogjort eller halvfärdigt. Vi blir kvarlämnade på perrongen medan möjligheternas tåg passerar, ett efter ett. Lika självklart som detta kan låta, lika svårt är det att ringa in motivationsbegreppet. För vad är egentligen motivation och hur upprätthålls den?
I den nyutkomna boken Motiverad behandlar forskaren Alva Appelgren detta komplexa ämne. På tio kapitel tas motivation och ett antal motivationsrelaterade begrepp upp, exempelvis viljan till utveckling, möjligheten att påverka, ansträngning, självbild och feedback. Den primära målgruppen är chefer, lärare och föräldrar, men boken kan med fördel även läsas av andra som är speciellt intresserade av ämnet.
Framställningen är klar, läsarvänlig och försedd med tydliga exempel, både personliga, mer allmänna och populärkulturella. Därtill finns referenser till forskning, vilket inspirerar till fortsatt förkovran och fördjupning. Författaren är själv disputerad inom kognitiv neurovetenskap på Karolinska institutet och verkar bland annat som konsult och föreläsare.
I slutet av boken ägnas mycket utrymme åt feedback, alltså olika sorters återkoppling och vad den gör med oss i olika situationer. Här skiljs på de grundläggande kategorierna utfallsfeedback, processfeedback, reglerande feedback och personfeedback. I utfallsfeedbacken svarar man på den välkända frågan hur gick? Processfeedbacken beskriver hur man tog eller tar sig framåt, medan den reglerande feedbacken pekar på åtgärder att förändra och förbättra. Personfeedbacken riktar in sig på oss själva, vår personlighet och personlighetsmönster.
Formativ bedömning är också ett begrepp som tas upp, det vill säga den utvecklingsinriktade och framåtsyftande bedömning som används allt mer i skolan idag, vilket bland annat bygger på den kände nyzeeländske skolforskaren John Hatties högt ansedda rön och teorier.
Vad är då effektiv feedback? Svaret blir att det inte finns ”någon manual för detta (s.170).” Som så ofta annars i livet får man förlita sig på frasen det beror på. För feedback måste anpassas till person, syfte och situation. Och här finns det som bekant en stor spännvidd.
Men generellt kan man ändå konstatera att det är viktigt är att fokusera på agerandet och ansträngningen istället för personen och färdigheten. För i agerandet och i ansträngningen finns nyckeln till utveckling, inte i egofixeringen eller i den svepande utsagan om hur vi är som personer eller huruvida vi har en medfödd talang. Det handlar således om att bibringa föreställningen om att utveckling är möjlig, idag och imorgon, alltid. Här lutar sig många forskare idag på den amerikanska psykologen Carol Dwecks teoribygge, där man skiljer mellan ett dynamiskt och statiskt mindset – eller inställning, som det blir på svenska. Med ett dynamiskt mindset fokuserar man på lärande och utveckling; våra prestationer och vår förmåga är utvecklingsbara. Imorgon kan alltid bli bättre än idag. Med ett statiskt mindset betraktar vi våra förmågor som mer eller mindre givna, vilket skapar en defensiv inställning till lärande och utveckling. Motivationen blockeras och hämmas, eftersom vi antingen väjer för risken att misslyckas och till varje pris försöker skydda vårt ego.
Feedback måste också vara tydlig, konsekvent och genomtänkt, vilket kräver tid, förtroende och kompetens hos läraren eller ledaren. Så en skola eller lärsituation präglad av knapphet och krympande resurser är ingen bra grogrund för fungerande feedback, något som slår hårdast på den som har störst utvecklingsbehov.
Boken genomsyras av ett positivt och utvecklingsinriktat anslag, inte olikt en klapp på axeln eller en välvald kommentar när man håller på att lära sig något krävande och behöver lite extra motivation. Det är med andra ord en intressant, nyttig och motiverande läsning.
