[180404] Lagom är hett. Måttfullhet har blivit ett ideal i dagens skenande klimatskris, guppiga kasinoekonomi och svajigt digitaliserade tyckokrati. Men vänta nu – kan lagom verkligen bli hett och hippt?
Slutar det inte att vara lagom då? Blir det inte mer pose än livshållning då? Frågorna myllrar vid läsning av journalisten och filmkritikern och radiorösten Göran Everdahls Boken om lagom. På strax under 200 sidor kartläggs och betraktas lagom ur olika perspektiv. Framställningen spänner över nio kapitel, bland annat historia, liv, mat, design, miljö och mode.
Var börjar då lagom? I människan själv, för dialektiken mellan måttfullhet och excess är liksom inristad i vårt DNA, världen över. Hos Everdahl handlar det dock om Sverige och vår uppenbara förkärlek för det måttfulla, konsensusinriktade och mellanmjölkiga. Här tas avstamp i Axel Oxenstiernas samhällsbygge under 1600-talet. Stormaktsväldet föll visserligen, men där och då lades grunden till vår synnerligen robusta statsförvaltning, ett reformbygge som löper vidare med tryckfrihetsförordningen 1766, folkhögskolestadgan 1842, Saltsjöbadsavtalet 1938 och de fortsatta folkhemsreformerna. Utan en stabil grund hade lagom inte mått så bra.
I linje med detta hävdas att rättvisa går hand i hand med lagom – med rimlighet, respektfullhet och rättrådighet. Att rå om sig själv och göra rätt för sig. Vara hel och ren, inte ligga till last. Frågan är dock vad ökande inkomstklyftor och segregation gör med lagom. Förutsätter inte lagom en ganska jämn inkomstfördelning och utbredd jämlikhet? I utsatthet och utanförskap växer vildare växter, desperationens tistlar och taggar. Hos Everdahl ges inget svar, kanske för att nuvarande samhällsutveckling fortfarande är tämligen ny och rörlig. Mentaliteter är som bekant sega och avtrycken tolkas bäst i efterhand.
Styrkan i boken är istället balansgången mellan lärdom, underhållning och analys. Allt är sedan elegant formulerat och formgivet. En bok som man gärna låter ligga framme och som man med nöje återkommer till.
Bland annat analyseras fenomen som Systembolaget, Kalle Anka på julafton, Du-reformen och Allemansrätten. Kortfattat, ofta intressant. Alltid välformulerat. Även fika och fredagsmys tas upp, områden där många av oss gärna överskrider gränser, vilket inte minst gör sig påmint genom en ökande övervikt och i andra änden en ganska slagig neurotisk folkhälsodebatt.
Vårt ökande resande och konsumtionsdriv kan inte heller kategoriseras som lagom, även om vi gärna vill tro det och blundar för konsekvenserna. Med andra ord: en och samma handling och företeelse kan ha flera dimensioner, beroende på tid och rum. Att köpa årets sjunde superbilliga tröja är kanske lagom i Bandhagen, men inte i fabriken i Bangladesh. Säkerligen inte heller för kommande generationer. Här ges dock lagom miljötips och miljöaktivism, sådant vi alla kan göra och samtidigt fortsätta att vara lagom.
Vilka är då lagompersonligheterna som lyfts fram? Jo, nästan samma personligheter som alltid förs fram i guideböcker och i informationsmaterial om Sverige. Ingmar Bergman, Astrid Lindgren, Ingrid Bergman, Greta Garbo, Olof Palme och – en samtida ikon – Alexander Skarsgård. Vid närmare eftertanke blir det dock svårt att enkelt sortera in den kontroversielle politikern Palme, den konstnärligt demondrivne regissören Bergman eller den genialiska sagotanten Astrid som speciellt lagom. Handlar det inte mer om att deras glansperiod sammanföll med folkhemmets zenit och lagoms guldålder?
Inte heller verkar Greta Garbo eller Alexander Skarsgård definieras som så lagom snygga eller framgångsrika, mig veterligen. Intressant nog saknas även fördjupad analys av den nyss bortgångne Ingvar Kamprad, mannen som sägs ha möblerat Folkhemmet och gjort Älmhult känt i världen.
Kul är också att följa med när Everdahl diskuterar två svenska paradgrenar – nordic noir och scandipop. Om våra så kommersiellt gångbara deppdeckare sägs bland annat att ”Nordic Noir skildrar Skandinavien som Bram Stokers Dracula skildrar dagens Rumänien, det vill säga inte alls. Eller som ett sorts mörkt drömlandskap. Det kan pigga upp.” Även Abbas å ena sidan glammiga scenkostymer och dansvänliga disco, men å andra sidan ofta ganska dystra skilsmässotexter, visar på en spännvidd som landar i – just det – lagom.
Everdahls bok bjuder inte på några hisnande eller omtumlande perspektiv, utan mer av eleganta, skarpa och fyndiga betraktelser. Lagom när det är som bäst, alltså.
