[180318] Paul Austers ”4321” är en enormt uppslags- och infallsrik roman, men i sin strävan att berätta allt kommer den att stanna vid att berätta bara för mycket.
Paul Auster hör tillsammans med Don DeLillo, Thomas Pynchon och Philip Roth till de briljanta amerikanska författare som borde kommit i fråga för Nobelpriset före Bob Dylan. Kanske är de lite för briljanta för Akademien med sin uppdrivna stilkonst och djupa men lätt burna bildning.
Austers New York-trilogi från slutet av 1980-talet kommer hur som helst att räknas inte bara till en amerikansk utan också till en världslitterär kanon. Jag är tyvärr inte säker på att detsamma gäller ”4321”, den 950-sidiga kloss till bok som skildrar Archie Fergusons liv. Ferguson är, som av en händelse, född 1947, precis som Paul Auster själv. Hans bakgrund är också likartad med härstamning från judiska immigranter som kom till USA i början av 1900-talet.
Detta är dock ingen maskerad självbiografi, långt därifrån. Den sortens redovisande återberättande av egna upplevelser vore fjärran från den durkdrivne författaren Paul Austers litterära etos, som bygger sin appell till läsaren på förmedlingen av tillvarons absoluta osäkerhet och stundom hisnande ironi. Archie Fergusons historia börjar plötsligt på ett egendomligt vis dela upp sig, den börjar om, får en alternativ utveckling, det gäller förstås också villkoren för den stabila, eller rätt som det är inte så stabila, medelklassfamilj där han växer upp. Blir fadern innebränd i sitt lilla vitvaruhus – eller omkommer han på något annat vis, vilket leder till att modern gifter om sig med en man som Ferguson inte kommer överens med – eller kommer mycket bra överens med?
I en diskussion med en kamrat lägger Archie Ferguson fram ett för boken fundamentalt problem: han etablerar två trafiksituationer som en resenär kan försöka ta sig igenom, en med en bred väg med gott om utrymme och mycket trafik, där en olycka kan komma att hindra framkomsten. Den andra vägen är smal och slingrig men också sparsamt trafikerad, men där kan ett möte eller t ex att ett träd faller över vägen bli hinder. Poängen är förstås att tillvaron inte erbjuder några färdiga svar, vi lever i konstant osäkerhet. Och den gäller våra livsval i stort och smått. Auster definierar sin lek med Fergusons både samtidiga och alternativa livsöden som en iscensättning av det fantasieggande omöjliga.
Archie Fergusons liv utspelar sig mot bakgrunden av den dynamiska och ofta nog chockartat tragiska amerikanska samtidshistorien. Lidelsefullt ansluter sig den nyss tonårige Archie till glädjen och hoppfullheten som valet av John F Kennedy till president väcker. Han upplever en stund av frälsning och jublande hopp när Martin Luther King i sitt för alltid klassiska tal hoppas att den dag ska komma då hans barn inte ska värderas utifrån färgen på deras hud utan utifrån ”the contents of their character” (ursäkta engelskan, det är inte lätt att hitta en absolut adekvat svensk översättning – och just i detta fall är det viktigt att det blir rätt). Den dag president Kennedy blir skjuten gör han för övrigt sina första sexuella erfarenheter. Vad kvarstannar i minnet som viktigast? Det kan man fråga sig. Hur som helst och angenämt nog, kan Archie i någon av sina alternativa manifestationer göra om erfarenheten. Och då är mordet fortfarande en icke-händelse.
När den fjärde inkarnationen av Ferguson reser till Paris för att skriva boken, eller snarare böckerna, om sitt liv är det 1970-tal och Vietnamkriget som Ferguson klarat sig undan håller på att ta slut. Vid samma tid var Paul Auster i Paris för att skriva. Först nu utkommer alltså den bok som Ferguson blev klar med 1975 och som nu Paul Auster färdigställt.
”4321” är en enormt uppslags- och infallsrik roman. Men i likhet med många andra som vill berätta allt kommer den att stanna vid att berätta bara för mycket.
