[171107] Stadens tid är nu och så har det varit under åtminstone hundra år. I både USA och Sverige har det funnits flyttvågor ut till stadens yttre marginaler, men dessa har samtidigt varit beroende av stadens växande ekonomiska betydelse. Idag finns åter en riktning in mot stadens centrum. Hur hanterar staden sin attraktionskraft när det gäller boendets många sidofunktioner?
När staden växer så förändras den. Vi kan inte kräva att allt samtidigt ska vara intakt. Så vad vill vi förändra och vad vill vi bevara? Arkitekterna är en grupp som ständigt poppar upp med anspråk på att ha svaren på hur man skapar en stad – rentav för alla samhällsklasser. Men när det kommer till verkstad handlar det nästan alltid om estetiska överväganden. Man ser även att det är ekonomiska intressen som bestämmer vilka möjligheter arkitekterna har att förverkliga sina idéer. Här kommer du bitvis att kunna avläsa kontrasterna mellan några stadsdelar i Göteborg före och efter saneringen av berörda områden.
Arkitektur handlar förvisso mycket om formspråk. Men vare sig det är medvetet eller inte finns ingen arkitektur med enbart form. Allt landar även i förutsättningar för socialt liv, som dessutom varierar över tid. Formspråket som finns inbakad i arkitektur kan läsas av på Götaplatsen i Göteborg. Konstmuseets arkitektur är dominerande och auktoritär. Än värre var det tidigare när entrén låg några trappor upp i byggnaden och förminskade besökaren för varje trappsteg upp mot den tunga porten.
Ett sätt att vidga perspektiven på hur vi bygger hus idag och hur vi utvecklar sociala relationer i staden är att se hur ett område såg ut före en sanering jämfört med hur det ser ut idag. Det handlar nästan alltid om att växla upp husen i skala. Öppenhet byts mot slutenhet. Affärer och verksamhetslokaler byts mot bostäder; variation ersätts av homogenitet; social spridning – ofta – av snävare klassammansättning; gemensamma ytor av privatisering. Tillit håller på att ersättas av ängslan för det annorlunda.
Flera politiker och samhällsplanernare har länge pratat om att bygga ”Den goda staden”. Det är dock bara ironiskt maktspråk avsett att söva alla som är skeptiska till den rådande samhällsplaneringen. Förhoppningsvis kan exemplen på saneringar stimulera till en ökad vaksamhet om hur staden utvecklas och hur vi själva vill påverka utvecklingen.
Exemplen är från Göteborg, men samma problemställningar är lika giltiga för alla städer. Effekterna blir dock tydligare i stora städer. Men för både små och stora städer växer betydelsen av den växande globala klimatkrisen och den kräver av oss att skapa ett alltmer aktivt förhållningssätt till hur vi organiserar våra liv i staden.
Videoexemplen i detta tema handlar om saneringar i olika former. I tre av fallen närmast total rivning. I Haga en principiellt intressantare blandning av gammalt och nytt. Tagna var för sig är det svårt att se ett mönster, men tillsammans ger de en mer dråplig bild av hur staden Göteborg har vuxit. En elak kommentar kan vara att Sanering utan hjärta har slutat i Sanering utan hjärna.
Om göteborgarna ska kunna vara med och påverka stadens fysiska utveckling är ytterst en maktfråga. Det visades tydligt i början av seklet då politikerna lite halvhjärtat sjösatte Dialog Södra Älvstranden och då det bildades några medborgargrupper som fick arbeta fram förslag till omvandlingen av Södra älvstranden, som tidigare hade varit en del av hamnen. Medaktörer var Stadsbyggnadskontoret och det kommunala bolaget Älvstranden utveckling AB som finansiär. Efter mindre än ett år eliminerade bolaget detta försök. Ordningen var återställd.
Av detta kan man få en mörk bild av framtiden i staden. Men stadens viktigaste resurs är alla människor som bor här och det är vi som samlad kreativ resurs som skapar nyfikenhet hos andra att flytta hit. Vi har mycket att ta tag i. Det är kanske just det som dessa fyra videor vill säga?
