[171017] Det som ger en säregen laddning åt PC Jersilds romaner är hur han låter det absurda nästan omärkligt integreras i en normalitet som samtidigt förskjuts i riktning mot det fasansfulla. Det kan handla om t ex industrialiseringen av vården som i Babels hus eller den medicinska forskningen som i En levande själ. I Tivoli är det äldreboende och äldreomsorg i en inte alltför avlägsen framtid i nära förbindelse med en just nu pågående utveckling som står i fokus.
Bakgrunden rent faktiskt är hur nöjesfältet Gröna Lund i Stockholm råkar i svårigheter efter en olycka där en berg- och dalbanevagn släpper taget om sin upphängning och far iväg ut i Strömmens vatten. Skadeståndsanspråken som försäkringsbolagen inte vill ta på sig försvårar situationen, och en misslyckad kompensatorisk jätteinvestering i ett enormt pariserhjul i stil med London Eye leder till konkurs.
Ett kinesiskt företag går in och tar över området och etablerar där ett äldreboende, Bliss Gardens, vilket i folkmun snart döps om till De saligas ängder eller Kalkbrottet. Sedan följer en polyfon berättelse, där perspektivet skiftar mellan olika personer, som var och en har sin historia, vilka vävs samman och blandas. Där finns en äldre dam, som tillsammans med sin man planerar inflytt i en tvåa med sjöutsikt, men mannen avlider, och hon har inte råd med den finare lägenheten, utan får nöja sig med en etta som visar sig sakna fönster.
Jersild är ju alltid pigg på att lyfta fram den nyaste teknikens egendomligheter och vad dess implementering kan komma att betyda för människorna som med eller mot sin vilja måste leva med den. Den äldre damen finner alltså i sin lägenhet en innovation som kallas flexfönster, och där det går att skapa illusionen av en utsikt, som alltså också blir valbar. Vill man ha en skogsglänta utanför är det lätt fixat, och den sjöutsikt som alltså inte finns kan man ordna i realtid med hjälp av kameror monterade på fasaden mot sjön. Fönstret kan förstås också användas som skärm för vanlig elektronik som tv och dator.
Ett brödrapar som delar en lägenhet hör till de mest förekommande berättarna, och deras äventyr på t ex Tangoakademien där de söker kontakt med intresserade kvinnor eller ute på krogen där en av dem av den andre föräras en kärleksnatt med en prostituerad som på goda grunder kan misstänkas vara en robot, bildar en av bokens berättartrådar.
Just robotiseringen spelar en stor roll för tillvaron i Bliss Gardens. Som man kan förvänta sig av en framtid som ligger sisådär ett tjugotal år bort är det mycket av rutiniserad verksamhet som robotiseras, men även de mänskliga emotionella behoven blir mer och mer tillgodosedda (om de nu blir det) med hjälp av robotar. Jersild har nog tagit visst intryck av tv-serien Äkta människor, där ”hubotarna” blir mer och mer integrerade i människornas liv.
De sociala dimensionerna är alltid viktiga för Jersild, och här låter han en skeppare komma till tals, som varje morgon och kväll till och från Skeppsbron fraktar över en grupp underjordsvarelser, alltså papperslösa som tvingas leva undangömda, men på kvällarna samlas ihop av agenter för tjänstgöring som nattstädare på Bliss Gardens. Klasstillhörigheten hos de boende beskrivs som mycket välbeställd övre medelklass. Att köpa en lägenhet där är dyrt, liksom att bo där. Avancerad vård ingår förvisso i priset, men det är ändå inte så lockande att den riktiga överklassen kan återfinnas där. För den gäller de exklusivare alternativen i schweiziska alperna eller på Rivieran.
Bliss Gardens breder ut sig också utanför det gamla Gröna lund-området, affärerna blomstrar, men hot från nya exploatörer börjar visa sig. Föränderlighet och vinstmaximering är ju tidens signum, och affärsidéer kan snabbt åldras och försvinna.
Tivoli är helt i linje med PC Jersilds litterära etos. Fantasirik och roande, men också med kuslig framtidsinsikt och med en underliggande samvetsfråga: är det så här det bör bli, och om inte, kan man göra något åt det?
