[170517] Vi ger oss in i maktdjungeln. För när vi talar om makt finns den överallt och på alla nivåer. I familjen, på jobbet och i politiken
När vi är inriktade på samarbete är det lätt att bortse från eventuella maktrelationer, även om risken förmodligen är mindre än i klart konkurrensinriktade strukturer. Vårt samhälle premierar konkurrensanda och det är rimligt att anta att detta göder maktskapande strategier.
Makt kan vara både synlig och osynlig. Effektivast är nog makt som inte syns men som finns ändå. Ta kvinnors löner som exempel. Under de senaste decennierna har kvinnor med akademisk utbildning varit högre utbildade äm män på strukturnivå, men ändå haft lägre löner. Här är verkar makten på relativt osynlig nivå. I odemokratiska samhällen däremot är maktstrukturerna ofta tydliga.
Inte ens förespråkare för råkapitalism, även om de går under beteckningen nyliberaler, förnekar att affärerna går bäst om människan känner sig fri. Tyvärr med betoning på ”känner”. Den som känner sig fri är nog mer kreativ än den som känner sig ofri. En slav arbetar motvilligt och blir därför mindre produktiv, vilket Volvo insåg när de skapade mer självstyránde arbetsgrupper på fabriken i Kalmar på 70-talet. Här finns utrymme för analys av maktens roll för lönsamheten.
På 70-talet gjordes en genomarbetad maktanalys som blev mycket uppmärksammad. Den banade troligen vägen för skapandet av de löntagarfonder som den borgerliga regeringen slaktade på 90-talet. Sedan dess har maktbegreppet närmast suddats ut från den politiska debatten.
Men makt är som en gäckande skugga, den dyker ständigt upp i både gamla och nya skepnader. Vi gör här ett försök plocka upp det på bordet. Utan maktanalyser blir det svårare att sträva efter ett mer demokratiskt samhälle. Här intervjuas:
Alf Hornborg är professor i humanekologi i Lund. Han har studerat hur den kapitalistiska makten tar sig rumsliga uttryck inte bara i produktionens centrum, utan även i avlägsna områden som levererar råvaror. Många av hans tankegångar finns att läsa i boken Nollsummespelet.
Björn Siesjö blev ganska nyligen stadsarkitekt i Göteborg, staden som låter reklambyråer formulera visionen om ”den goda staden”. Vilket spelutrymme har han och vad vill han åstadkomma?
Ove Sernhede är professor i kulturstudier i Göteborg. Vi kanske trodde att nyliberala tankegods låg på idéhistoriens skräphög, men inom universitetsvärlden tycks de bli alltmer dominerande.
Ylva Hasselberg är professor i ekonomisk historia i Uppsala. Hon utmanar den franske nationalekonomen Thomas Pikettys analys av kapitalbildningen och dess effekter på demokratin, genom att göra en jämförelse med de kollektivt skapade pensionssystemet ATP och löntagarfonderna.
Kanske lovar dessa beskrivningar alltför mycket. Men se det som en ansats.
