[170513] Det finns alltid ett angeläget ärende i Majgull Axelssons romaner. Hon problematiserar i litterär form skuld- och ansvarsfrågor när det gäller hur de mest utsatta behandlats. Det kan handla om barn som råkar ut för sexövergrepp i Sydostasien som i Rosario är död eller europeiska romer som plågas i koncentrationsläger under andra världskriget som i Jag heter inte Miriam.
Nu tar hon i Ditt liv och mitt sig an hur de så kallade sinnesslöa under miserabla förhållanden internerades på fängelseliknande vårdinrättningar under den tid det svenska välfärdssamhället växte fram.
Som vanligt hos Majgull Axelsson spinns en familjeberättelse samman med det sociologiska materialet, vilket ger möjlighet till den känslomässiga och etiska värdering av människoödena som en renodlad historieskrivning inte ger utrymme för. En huvudperson som görs tillgänglig i all sin mänskliga komplexitet bär handlingen framåt. I det här fallet rör det sig som en kvinna, Märit, som snart fyller sjuttio, och just återvänder till Sverige efter att ha hälsat på sin dotters familj i Indien. Hon är bosatt i Stockholm och ska på vägen dit ta vägen om uppväxtstaden Norrköping för att där fira sin födelsedag tillsammans med sin tvillingbror, som råkat ut för en stroke och hamnat i rullstol.
Mer eller mindre på impuls stiger hon av tåget i Lund, där hon en gång studerade medicin, och där den gamla sinnesslöanstalten Vipeholm är belägen. Hon hade en bror till, och han var intagen där. Hon vill nu uppsöka hans grav. Snart står hon inför en massgrav med en liten sten på. Där vilar de obemärkta som avled under sin tid på Vipeholm. Handlingen kommer sedan att utspelas på olika tidsplan. Vi följer Märit i nutid och under ungdomstiden i Norrköping. Däremellan finns också händelser under studietiden i Lund och en tid då hon därefter flyttat till Stockholm för att byta inriktning och bli journalist.
Brodern Lars är alltså vad man vid den tiden kallade sinnesslö. Sedan har beteckningarna som bekant förändrats, från utvecklingsstörd till dagens funktionsvarierad. Han är ovanligt storvuxen och klumpig, talet är dåligt utvecklat och han får ofta opåkallat häftiga känsloutbrott. Han besitter, som många med diagnoser inom autismspektrat, en särskild talang eller begåvning, han är bra på att rita av det han ser.
En katastrof i familjen, moderns död, leder till en annan, Lars måste omhändertas för vård och är snart som utplånad ut familjens dagliga liv och minne. Det börjar så småningom utvecklas skuldkänslor hos Märit, som hon på olika vis söker hantera, bland annat genom att sommarjobba på en annan anstalt än den Lars befinner sig på. Interiörerna från anstalterna är starkt och levande skildrade. De intagna utsattes ofta för olika former av misshandel, både fysiskt och psykiskt, av en övervägande manlig personal, ofta med bakgrund i traditionella mobbningsmiljöer som militären, där också föraktet för svaghet var utbrett.
Vipeholm har blivit beryktat för att man där genomförde kariesexperiment på de intagna. För att fastslå att det fanns ett samband mellan socker och karies fick ett antal intagna äta massor med knäck och kola. Snart kunde man konstatera att sambandet var klarlagt, men priset i mänskligt lidande var förstås oerhört.
Märit är en sympatisk huvudperson, men inte alltigenom. Hon tvekar inte att förnedra sin rullstolsburne tvillingbror som en femtio år sen hämnd för att han en gång medverkat till att hon utsattes för ett övergrepp. Tyvärr har Majgull Axelsson försett Märit med en envetet tjatande och irriterande motvalls röst inne i huvudet. En röst som hon personifierar som en syster. Hon hade en sådan som dog vid födseln, och på ett för boken mindre lyckat sätt pratar denna systerröst i huvudet alldeles för mycket.
På det hela taget är dock Ditt liv och mitt en fängslande familjeberättelse, med en viktig socialhistorisk fördjupning.
