[170503] Jane Harper är ett intressant tillskott till de australiensiska deckarförfattare som idag finns utgivna på svenska.
Hetta är hennes debut.
En man skjuter ihjäl sin fru och sin son och därefter sig själv men sparar sin yngsta dotter. Det är öppningsscenen i en berättelse som utspelar sig i en liten stad på den australiensiska landsbygden svårt präglad av torka.
Händelsen bedöms officiellt som självmord/mord. Det som följer blir en lång resa mot lösningen och vi får på vägen en suverän skildring av småstadens inskränkthet och av människors förmåga att döma andra utan särskilt mycket till bevis, men med gott om missriktad lojalitet.
Det är en brottshistoria utan några större inslag av samtidsfrågor, politik eller djupare moraliska frågeställningar. En ren ”who dunnit”-berättelse med bra tempo, bra språk och i stort sett utan lösa trådar eller ologiska tillkortakommanden. Undantaget kommer i slutet och är lite förvånande eftersom det rör en av grundförutsättningarna i hela berättelsen.
Det handlar om ett äldre mord som kastar sin slagskugga genom hela berättelsen. Vem var skyldig och hur påverkar det som hände då det som händer idag? Vi får svaret på de frågorna men den delen av upplösningen gjorde mig aningen irriterad. Det går inte att säga mer utan att sabotera läsningen. Men det är ändå ett mindre skönhetsfel i en, som helhet, bra deckare.
Jane Harper, som helt nyligen kom ut med en ny bok i Australien, Force of Nature sällar sig till den knappt handfull australiensiska deckarförfattare som finns utgivna i Sverige just nu.
Den klart lysande stjärnan Peter Temple har, under våren, inte bara fått sällskap Jane Harper. Ungefär samtidigt kommer Michael Robotham ut på Lind & Co med boken Liv och död.
Inom parentes kan sägas att Michael Robotham kom ut med två böcker på Albert Bonniers förlag 2005-2006 innan de släppte honom.
En skönhetsfläck bör också kommenteras. Jane Harper ges ut av Forum som har döpt boken till ”Hetta”. Har den som föreslog det ens läst boken? En ren översättning från orginalets ”The Dry” till ”Torka” hade inte bara varit exakt men också kongenial. Kanske låter det inte lika ”sexigt” men ”Hetta” är helt missvisande och ett rent misslyckande då det är torkan som är så framträdande i berättelsen, inte hettan – även om den berörs då och då.
Dessutom har boken en ”nedryckare” på omslaget, en mening under rubriken. ”Där står: ”En desperat handling i en liten stad med stora hemligheter”. Fel, fel, fel.
Det är inte staden som bär på hemligheter, inte heller stadens samtliga invånare. Exakt hur det förhåller sig får den som läser boken reda på.
Men det är dåligt pr-handlag av förlaget. Fel rubrik och fel nedryckare på omslaget. Det är nästan svårslaget.
Men låt inte det hindra er från att läsa boken. Den är väl värd mödan och att möta en så här mogen debutant är alltid en njutning.
