[170216] Det offentligs rummet har i alla städer varit platsen för möten mellan olika intressen i samhället. Eller annorlunda uttrycket platsen där olika maktintressen krockar. I Paris ändrade stadsbyggaren baron Haussmann innerestadens infrastruktur för att få kontroll över invånarna, främst den bångstyriga arbatarklassen.
Den här boken handlar om det offentliga rummets demokratiska värde. Men de offentliga rummen har blivit alltmer uppmärksammade i takt med att marknadstänkandet börjat spridas utanför de vanliga marknadsplatserna för varuutbud; varuhusen, affärsbutikerna och köpladorna. Det offentliga rummet är en del av turismens attraktionskraft och därmed potentiellt exploaterbart. Foskarna bakom denna bok vill undersöka vilka konsekvenserna kan bli för det offentliga rummet och dess demokratiska funktion. De jämför utvecklingen i Stockholm och Göteborg.
Ett kapitel ägnas omdaningen av den gamla arbetarstaden Göteborg. Hittar du en bakgata i centralt läge kan du vara förvissad om att dess dagar är räknade, förr eller senare. Ungefär som sidogatorna till Ströget i Köpenhamn. Epicentrum i denna urbara kraft är fastighetsägarna, som blivit allt färre.”1970 fanns det 91 fastighetsägare (i centrum) – fyrtio år senare har detta minskat till sju stora bolag”. Dessa har upptäckt det offentliga rummets potential. Nu inte som demokratiskt värde utan som ekonomiskt. I Göteborg liksom på många andra håll slår kommunens politiker och tjänstemän snart följe med fastighetsägarna. Enligt den offentliga retoriken tjänar alla på denna utveckling.
Storstäderna tävlar om att bli den hippaste, kreativa och spännande staden som ska locka till sig unga urbanister. Resultatet blir att alla städer alltmer liknar varandra. Här kan vi följa hur det kan gå till i Göteborg.
Forskningsrapporter är ofta träiga saker att sätta i sig, men den här är konkret och relativt lättillgänglig.
/CW
Mats Franzén, Nils Hertting, Catharina Thörn
Stad till salu
Entreprenörsurbanismen och det offentliga rummets värde
Daidalos 2016
