[161206] Förutom Bibeln och Shakespeares pjäser finns det nog inget litterärt verk som haft så stark kulturell betydelse som bröderna Grimms sagor. För bröderna själva utgjorde sagorna ingen inkomstkälla av betydelse.
Andra har profiterat desto mer på deras hängivna arbete med att samla in, bearbeta och ge ut den sagoskatt som levt i folklig tradition i århundraden. Mest har Disney dragit in genom sina sockrade varianter. Andréa Räder är tecknare och författare. När hon fått uppdraget att illustrera en utgåva av Snövit väcktes hennes intresse för bröderna Grimm. Hon fann att det biografiska materialet om dem var sparsamt och spritt. Nu har hon sammanställt en biografi, kompletterad med femton kommenterade och illustrerade sagor.
I Bröderna Grimm – inte bara Snövit följer hon Jacob och Wilhelm Grimm från vaggan till graven. Det blir en intressant livsresa, där också det tidiga artonhundratalet samhälle och politiska förhållanden spelar stor roll. Bröderna föddes 1785 och 1786 i en mindre stad i Tyskland, Steinau. När de når tonåren är Napoleonkrigen igång, och några år senare, när Jacob blivit privatbibliotekarie vid ett av Tysklands myriader av småfurstehov i Kassel, får han uppleva hur staden erövras och Napoleons yngre bror installeras som regent.
Brödernas far var tjänsteman på hyggligt hög nivå, men när han gick bort tidigt blev pensionen mager och familjen kom på obestånd. En förmögen moster Henriette kom till undsättning och skulle under lång tid stödja familjen ekonomiskt, vilket bland annat gjorde det möjligt för bröderna att studera vid universitetet i Göttingen. De siktade på att bli jurister, men det intresse för folklig kultur, natur och ursprunglighet som tändes i den tidiga romantiken grep dem så att det blev mer och mer inriktade på språkkunskapen, filologin. Med det följde studier i folkloristik, mytologi och sökandet efter kulturgemenskaper, bland annat intresserade de sig för nordisk kultur och de nordiska språken. Deras försök att luska fram en gemensam folkloristik med så skilda inslag som tysk teutonisk myt och Den poetiska eddan blev i dagens perspektiv ganska egendomliga. Men deras intill besatthet uppdrivna hängivenhet för forskningen ledde också till en alltmer växande massa av i muntlig tradition och folkliga myter bevarad skatt av berättelser.
Andréa Räder arbetar sig episodiskt fram genom brödernas levnad. Det är både lärt och lättsamt, underhållande och ibland gripande när nöden och döden bittert verkar i berättelsen. Alldeles speciellt är brödernas oerhört starka inbördes beroende. De är oskiljaktiga, bor och arbetar tillsammans och fördjupar hela tiden denna gemenskap vilket inte minst gör dem enastående lyhörda för nyanserna i varandras läsningar, tolkningar och bearbetningar av sagomaterialet.
En spridd uppfattning är att bröderna reste runt i Tyskland och samlade in sagor genom att be människor berätta sina i traditionen levande berättelser, som nedtecknades, tolkades och flöt in i de utgivna sagosamlingarna. Så var det sällan, i stället fick bröderna det mesta av sagomaterialet genom unga kvinnor i sin bekantskapskrets, som i sin tur alltså genom sin fostran blivit traderare av det muntliga litterära arvet.
Vi ser ju gärna sagor som speciellt riktade till barn. Så var det inte, sagorna var vuxenlitteratur, men å andra sidan gjordes ju inte samma skillnad på barn och vuxna då som nu. Även barnen fick alltså ta del av de rätt läskiga sagor som sedan kommersiellt tvättats och dränkts i sentiment. Våldtäkts- och incestmotiv förekom, liksom groteska straff och stympningar.
Bröderna Grimm – inte bara Snövit rymmer som sagt femton kommenterade sagor, och jag tycker att det är den mest värdefulla delen av boken, kommentarerna tillför mycket till förståelsen av sagorna och deras historiska och kulturella kontext, och illustrationerna, som inte gjorts av Andréa Räder själv utan av Anna Höglund, är superkongeniala och fantastiskt fina. Ett ytterligare rikt bildmaterial finns i den biografiska delen, till exempel fina porträtt, utförda av Jacob och Wilhelm Grimms yngre bror, Ludwig Emil Grimm.
