[161127] Yrsa Stenius har varit chefredaktör för Arbetarbladet, socialdemokratisk tidning i Finland, chefredaktör för Aftonbladet och Pressombudsman i Sverige. Därutöver har hon givit ut böcker, mestadels i essäistisk form. Hon har länge varit en maktfaktor inom svensk media. Och i och med sin finlandssvenska bakgrund har hon haft en ovanligt bra inblick i både det finska och det svenska samhället.
Orden i min makt som hennes bok heter är i viss mån en självbiografi men främst en fin och lång historia om finsk och svensk politik. Stenius lotsar oss igenom president Kekkonens tid in i Mauno Koivistos som president och ger oss en inblick i hur Finlands regering hanterade kärnkraften, Estoniakatastrofen samt Tsunamin i Thailand. Mycket berättas som alla i Sverige borde veta, men som många säkert inte vet. Finskkunskaperna i Sverige är inte särskilt mycket att hurra över.
Boken är intressant för alla som är intresserade av hur svensk och finsk media fungerar.
Stenius skriver om den så kallade autofiktiva romanen, att den far hårt fram med familj och vänner i sin roll som sanningssägare i det fiktiva. Som exempel lyfter hon fram Jan Myrdals bok Barndom, där Myrdal berättar om sin uppväxt, samt Maja Lundgrens Myggor och tigrar som delvis handlade om Aftonbladets kulturredaktion. Hon har ett bra sätt att tala om problemen från flera synvinklar, även att hon själv kan ha bytt åsikt i någon fråga.
Hon hänvisar till sin tidigare utgivning, bland annat Makten och kvinnligheten, en essäsamling. Där skriver hon om drevet i svensk media. Här tas Raineraffären, Sahlinaffären och även, som hon uppfattar det, drevet mot henne själv i egenskap av Pressombudsman. Hon skriver även om sin bok om Albert Speer; Jag älskar mig- gåtan Albert Speer. Här analyserar hon problematiken kring narcissism och drar även paralleller till journalister som likt henne själv som söker bekräftelse.
Roligast är när hon redovisar för plumpa misstag med finlandssvenska uttryck i det svenska samtalet. Länge sa hon fittigt om sånt som var kass, detta fram till att PO Enkvist rättade henne och berättade att så kan man inte uttrycka sig på rikssvenska. Fler fadäser står att läsa om. Själv njuter jag av att få återuppliva uttryck som att kacka i eget bo med mera. Jag har själv en bakgrund som rymmer finlandssvenska vänner på avdelningen för svensk litteratur i Helsingfors.
Hårdast går Yrsa Stenius åt hanteringen av Estoniakatastrofen och Tsunamin i Sverige. Här tycker hon att frågorna behandlats bättre i Finland och i Estoniakatastrofens fall även i Estland. Man behöver inte alltid hålla med henne men hon har allt som oftast ett bra resonemang kring de frågor hon behandlar.
Självklart tas Palme upp i boken och så även det hemska mordet på honom. Även här har hon bestämda åsikter om vem Palme var och vem som mördade honom.
Jag har med stor behållning följt med Yrsa Stenius på denna resa genom nutidshistorien i Finland och Sverige. Hon har orden i sin makt utan att missbruka dem. Ett riktigt bra resonemang kring en fråga kan förlåta det faktum att man inte är socialdemokrat som Stenius är. I alla fall inte i Sverige, i Finland finns det risk för att jag skulle kunna rösta på socialdemokraterna. Men det är ju en helt annan frågeställning som i sin tur kanske öppnar upp för skillnaderna i svensk och finsk politik.
