[161125] I Nina Björks Drömmen om det röda är huvudpersonen Rosa Luxemburg. Hon var polsk judinna och marxist och en av de ledande inom den tyska arbetarrörelsen under kampåren före och under första världskriget.
Nina Björks bok om Rosa Luxemburg är dock ingen renodlad biografi utan snarare en spännande idéhistorisk resa i dåtid och nutid. Vilket idémässigt innehåll hade den marxism som Rosa Luxemburg trodde på? Och hur ser den ut i närkamp med vår tids syn på feminism och kapitalism?
På sätt och vis finns det en huvudperson till i boken: Nina Björk själv. Hon använder Rosa Luxemburg som ett slags samtalspartner och vrider och vänder på hennes tankar, resonemang och handlingar. Ibland är de överens, ibland inte.
Bokens undertitel är Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Nina Björk beskriver och förklarar socialismen och kapitalismen med konkreta, pedagogiska exempel och med utgångspunkt i Rosa Luxemburgs omfattande författarskap. (Det finns många utdrag ur Luxemburgs egna texter.) Författaren skildrar den tyska arbetarrörelsens idéutveckling bl.a. genom debatten om vägvalet mellan den revolutionära och den reformistiska vägen. Spänningsfältet speglas med hjälp av Rosa Luxemburgs tidningsartiklar och hennes debatter med fackföreningsledare och andra partiföreträdare.
Nina Björk analyserar också Rosa Luxemburgs texter utifrån en rent språklig aspekt. Hon jämför t.ex. hennes analys av kapitalismen med formuleringar i dagens svenska politiska diskurs. Rosa Luxemburg skriver t.ex. om ekonomiska kriser att de av hela samhället betraktas som: ”en ödets nyck från någon osynlig makt, som en prövning från himlen av samma slag som en häftig storm, en jordbävning eller en översvämning.”
Nina Björk jämför här med Anders Borgs sätt att tala om kapitalistiska kriser som t.ex. ”vargavinter”, ”skuldstormen”, ”ett aprilväder” och ”frostnätter”. Han betraktar alltså kriserna just som naturkatastrofer inför vilka man står maktlös. Här skingrar Nina Björk dimridåerna och påminner om att marxismen hävdar att allt handlar om klasskillnader och klassmotsättningar. Eftersom de är sprungna ur det kapitalistiska produktionssättet, kan kriserna undvikas bara när kapitalismen som ekonomiskt system är avskaffat.
Fjärde ordet i underrubriken är kärlek. I boken berättar Nina Björk också om Rosa Luxemburgs förhållanden med och relationer till män och om det klassiska och tidlösa dilemmat för en kvinna – arbete eller kärlek. Vägvalet gällde även för Rosa Luxemburg: skulle hon ge upp den politiska kampen för att kunna bilda familj med sin stora kärlek, Leo Jogiches och få de barn hon längtade efter? Brevväxlingen mellan henne och Leo visar denna ambivalens; kärleksförklaringar blandas med resonemang kring deras gemensamma politiska arbete.
Rosa Luxemburg valde inte det traditionella kvinnolivet utan arbetet och politiken, och på så vis var hon en ”normbrytare”. Ändå, skriver Nina Björk, skulle hon inte ha någonting till övers för det normkritiska förhållningssätt som delar av dagens svenska feministiska rörelse intar. För henne var klasstillhörighet det avgörande och andra maktordningar sekundära.
En viktig diskussionsfråga inom den tyska och europeiska arbetarrörelsen i 1900-talets början var hur den marxistiska teorin skulle bli den ledande ideologin för arbetarklassen. Och hur skulle arbetarmassorna ledas i kampen för att avskaffa kapitalismen? Enligt Lenins (och det ryska partiets) uppfattning skulle ett skolat och medvetet avantgarde (elitpartiet) leda kampen. Rosa Luxemburg godtog inte detta synsätt, eftersom som hon ansåg att den vägen skulle hota demokratin inom rörelsen. Mot den leninistiska partiteorin ställde Rosa Luxemburg masslinjen med strejken som yttersta vapen. I detta envig, då som nu, mellan de två riktningarna kommer inte Nina Björk med några pekpinnar. Läsaren får dra sina egna slutsatser.
Skildringen av den politiska striden inom arbetarrörelsen före första världskrigets utbrott görs med skarpa penndrag. Den proletära internationalismens princip ställdes då mot uppslutningen kring den egna nationen. Rosa Luxemburgs besvikelse inför det oerhörda, då hennes parti SPD (socialdemokraterna) röstade för Kaiserns krigskrediter i början augusti 1914, var gränslös. För Rosa Luxemburg och SPD slutade detta katastrofala beslut i en oönskad partisplittring. Allt som var viktigt för henne vräktes över ända. Efter vapenstilleståndet i november 1918 splittrades partiet i socialdemokrater och spartakister. De senare utgjordes av Rosa Luxemburg och hennes kamrater och kom sedermera att bli KPD (kommunistpartiet).
Under den tyska revolutionen 1918-1919 fungerade SPD:s ledning och medlemmar som borgerlighetens beväpnade hantlangare i klappjakten på spartakisterna. Det känns direkt kväljande att läsa hur bokens huvudperson mördades och skändades och hur hon hånades och svartmålades i tidningsartiklar med borgerliga och socialdemokratiska förtecken. Detta Ginnungagap mellan SPD och Spartakisterna (kommunisterna) kom kanske också att öppna det politiska fältet för nazisterna under mellankrigstiden.
I Nina Björks bok träder Rosa Luxemburg fram som en intellektuell och viljestark kvinna med marxismen och humanismen som ideologiska kompasser. Hon var kontroversiell i sin samtid och är det förmodligen även idag för sin Röda dröm om ett människovärdigt samhälle, fritt från alienation och exploatering.
I ett brev till en vän skrev Rosa Luxemburg en gång att på hennes gravsten skulle det endast stå: ”zwi-zwi”, talgoxens kvitter som hon hört utanför sin fängelsecell. I fågelsången finns hoppet om en bättre framtid utan den osynliga handens roffarmentalitet. När våren kommer och talgoxarna kvittrar i vårsolen, skall jag tänka på Rosa Luxemburg och Drömmen om det röda.
