[161112] Många har försökt att skapa nya succéer i Stieg Larssons efterföljd. Ibland snygga och ibland lite klumpiga. Här kommer ännu en författare, som gör det med glimten i ögat. Mannen som lekte med dockor är första delen i en aviserad trilogi av debutanten Magnus Jansson.
Huvudpersoner, som vi får anta kommer att återkomma, är poliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson och så den inhyrda hackern Linn Ståhl. Hon är en longboardåkande före detta afa-aktivist som bär tydliga likheter med Larssons Salander. Jag vet först inte om jag ska skratta eller gråta när Jonsson låter Linn möta Rickard Stenlander på Mellqvists kaffebar på Söder, där Salander brukade möta Micke Blomqvist. Men väljer det första när Jansson själv låter dem kommentera det med: ”Ja, jag började i alla fall gå hit innan böckerna kom ut. Och ingen lär väl missta dig för att vara Lisbeth Salander. Ni är inte direkt lika”, säger polisen Rickard Stenlander till Linn Ståhl medan han betraktar hennes ljusa hår och fräknar. Linn Ståhl svarar inte men hon tänker: ”Kanske mer lika än du tror.”
Det hela är över huvudtaget ganska snyggt gjort, även om berättelsen innehåller en del överdrifter både vad gäller våld och i karaktärernas reaktioner. (Vem skulle, efter att äntligen ha lyckats ta sig ifrån en våldsbenägen kidnappare direkt ge sig tillbaka till densamme för att hämnas?)
Mats Jonsson får ändå godkänt, även om det här egentligen inte är den typ av deckare jag själv föredrar. Man får ju också säga att Jonsson hade otur när tv-serien Bron kom först med en seriemördare som gör sina offer till dockor, vilket alltså sker även här. För den som vill ha en spännande berättelse i högt tempo och som tål (eller kanske rent av njuter av) obehagliga våldsskildringar samt lite blinkningar hit och dit till tidigare svenska deckare, så är det här ett intelligent alternativ.
/Siri Reuterstrand
Mannen som lekte med dockor är utgiven av Modernista 2016
