[161031] Ett huvuddrag i Ola Larsmos mångskiftande författarskap är den historiska romanen, baserad på dokumentärt material och med avsikten att lyfta fram de människor som inte håller till på samhällsstegens högre nivåer.
I romanen Swede Hollow handlar det om svenska invandrare i USA, vanliga hantverkare och industriarbetare som levde och dog obemärkta samtidigt som de med sitt arbete bidrog till det amerikanska samhällets utveckling och välstånd, något som i mycket liten utsträckning kom dem själva till del.
Bilden av de svenska immigranterna i USA är väl här i landet fortfarande starkt präglad av Vilhelm Mobergs romansvit om Kristina och Karl-Oskar och deras öden i det nya landet. De hörde till en tidig våg av immigranter, som kom till USA i mitten av 1800-talet och i stor utsträckning var småbönder. I USA etablerade de sig som bönder på egen jord. I slutet på 1800-talet när familjen Klar i Ola Larsmos roman anländer till USA kommer en större andel av immigranterna att hamna i städerna, som är under stark tillväxt befolkningsmässigt, ekonomiskt och industriellt.
Swede Hollow är en djup sänka inom staden S:t Pauls gränser. ”Dalen” väljer Ola Larsmo att kalla området i sin försvenskning av namnet, och det låter avgjort mer tilltalande än hollow med sina associationer till grop eller håla. I Dalen växte en kåkstad fram, där många svenskar bosatte sig. Där hamnar familjen Klar, sedan det visat sig omöjligt för mannen Gustaf att hitta ett arbete i sitt yrke, han är skomakare, i New York. Det visar sig inte vara möjligt i S:t Paul heller, fast där finns skofabriker. Han blir, liksom många andra svenskar, daglönare vid järnvägen och långt om länge verkstadsarbetare vid det järnvägsföretag där han mest arbetat.
Handlingen löper kronologiskt framåt, kapitlen indelas efter årtal, snart är 1890-talet inne och familjen Klar drabbas av svår sorg när sonen Carl dör i difteri, något som modern Anna aldrig riktigt ska komma över. Det finns två döttrar i familjen, Ellen och Elisabeth. Ellen ska så småningom bli sömmerska och kontorsarbetare. Hon gifter sig med sonen i firman och får det relativt bra ekonomiskt. Elisabeth blir med barn innan hon hunnit gifta sig, äktenskapet tvingas på henne men mannen ska snart försvinna och när hon träffar en ny man kan de inte gifta sig eftersom hennes förste man inte står att finna så att en skilsmässa går att ordna.
Genom Swede Hollow rinner en å, Phalen Creek. Den används som avlopp och stanken är svår, liksom hälsoriskerna som följer med det förorenade vattnet. Järnvägen går genom dalen, och ofta tar folket där genvägen genom dess tunnlar när de ska upp i staden med de risker det innebär. Husen är usla, ägoförhållandena oklara. Dåliga kläder, dåliga tänder, dåliga magar förbittrar tillvaron för de svenska immigranterna.
Det är ett stycke socialhistoria som Ola Larsmo här ger litterärt liv och gestalt. Man grips av människoödena, begåvningar som aldrig kan komma till sin rätt, drömmar som inte får möjlighet att förverkligas i den amerikanska drömmens lögnaktiga föreställningsvärld. Vissa händelser i boken är väl dokumenterade, medan personerna och deras enskilda öden är fiktiva. En händelse som Larsmo återger närmast exakt enligt den dokumentation som finns är lynchningen av tre unga svarta män i staden Duluth år 1920. De var häktade för en våldtäkt och häktet bokstavligen revs omkring dem av en folkmassa där flera svenskar från Swede Hollow var med. Det slutade med att männen hängdes i en lyktstolpe.
Ola Larsmo följer sin familj till föräldragenerationens bortgång. Han går också vidare ett stycke in i historien om Swede Hollow. De svenska invandrarna skulle så småningom minska i antal medan nya invandrargrupper tog över de dåliga husen. De sanitära förhållandena förblev usla, och år 1956 beslöt myndigheterna att området skulle utrymmas och husen rivas. Brandkåren fick i uppdrag att elda upp husen, varefter resterna fraktades bort.
Ola Larsmo har förstås besökt platsen, och noterar fint hur tyst det är i sänkan, dit stadens brus inte når ner. Inga som helst spår finns kvar av dem som en gång levde sina liv här. Så formar sig Ola Larsmos roman till sist också till en elegi över de många bortgångna och av historieskrivningen förbigångna som med sin strävan bidrog till ett bättre liv för kommande generationer.
