[161030] 
Thrillers med en oväntad twist på slutet har i kölvattnet efter Gillian Flynns Gone girl blivit nästan en egen genre. Ibland lyckas det bra, ibland mindre bra. Sharon Bolton är i hård konkurrens en av den brittiska deckargenrens bästa hantverkare. Och hon gör förstås den här sortens berättese bättre än många andra.
Daisy i kedjor är en intressant djupdykning i det mänskliga psyket, som så många andra av Boltons romaner. Här skildrar hon det märkliga fenomenet med grova brottslingar som drar till sig beundrare på ett för de flesta helt obegripligt sätt.
Idet här fallet handlar det om Hamish Wolfe, en kirurg med fördelaktigt utseende, som dömts för att ha först kidnappat och sedan mördat flera kvinnor – som alla har det gemensamt att de är överviktiga. Advokaten Maggie Rose, som förutom att vara en framgångsrik försvarsadvokat också skrivit bestsellers om sina mest lyckade fall är en av de flugor som, först motvilligt verkar det som, samlas runt sockerbiten. Hamish Wolfe vill ha hennes hjälp för att bli rentvådd. Intressant med Maggie Rose är att hon säger sig inte bryr sig om ifall de brottslingar hon tar sig an egentligen är skyldiga. Hon försöker bara hitta sprickor i bevisningen.
Ytterligare en ingrediens i anrättningen är polisen Pete Weston och hans arbetspartner Liz Nuttall. Westons fru har lämnat honom för att istället leva med hans chef. Någonting som naturligtvis komplicerar det dagliga livet på hans arbetsplats. Som vanligt tecknar Bolton intressanta personporträtt.
Är Hamish Wolf skyldig eller har någon skickligt satt dit honom för morden? Kanske är han delvis skyldig? I botten av berättelsen finns också en försvunnen tidigare flickvän, Daisy. En överviktig, vacker kvinna som Wolf var tillsammans med under studenttiden. Det går rykten om att han och hans vänner gjort sexvideor med henne och andra feta (som de kallade dem) kvinnor som de raggade upp på barer. Videor som de sedan sålde. Var Daisy hans första offer?
Boken är en sinnrik komposition av brev, olika berättarperspektiv och klipp ur tidningsartiklar. Pusselbit läggs till pusselbit och flera gånger under berättelsens gång tror man som läsare att man är lösningen på spåren. Så gott som alla hinner bli misstänkta innan den slutgiltiga twisten kommer. Kanske är den inte riktigt så överraskande som Bolton tänkt sig, men det gör ingenting. Alla ledtrådarna har funnits där, även om det på vägen var lätt att tro att väven skulle se annorlunda ut när den var klar.
