[161012] Det förekommer två resor i Sara Mannheimers tredje roman, Urskilja oss. Den ena går med tåg från Stockholm till Göteborg, den andra går genom livet och utgör framför allt en känslomässigt laddad genomlysning av en relation mellan mor och dotter.
Tågresan blir en ramberättelse, som ger möjligheter till andrum och en retur till nutid i en historia som till största delen är bakåtblickande. Det betyder inte att den är nostalgisk eller sentimental, sådan är inte Sara Mannheimers stil, tvärtom präglas den av en skarp analytisk blick som samvarierar på ett mycket tilltalande sätt med känslornas mångfacetterade spel.
Relationen mellan mor och dotter hör ju till de i litteraturen ofta problematiserade, där inte sällan stark frustration och en del bitter hämndlystnad kommer till uttryck. Så är det inte här, i stället framträder en nyanserat kärleksfull historia, där en ensamstående mamma samtidigt gör forskarkarriär och tar hand om sitt barn på ett fint sätt. Även om det för ett barn ibland kan upplevas som om mamma är både otillräcklig och oförstående.
Sara Mannheimer är född 1967 och debuterade 2008 med Reglerna, som blev ett omedelbart genombrott, romanen belönades också med Borås Tidnings debutantpris. Hennes andra bok, Handlingen, 2011, blev ytterligare en framgång som belönades med European Union Prize for Literature.
Det finns alltså anledning att ha höga förväntningar på Urskilja oss, och de infrias i rikt mått. Det här är en helt enkelt en lysande roman. Djupt personlig, sinnlig, klok, vidsynt och ibland lättsamt ironisk. Sara Mannheimers barndom infaller alltså under 1970-talet i Göteborg, och bor man i stan är det intressant att följa den lilla familjens flyttar, här finns adresser som Hvitfeldtsplatsen, Övre Besvärsgatan, Västergatan, Landsvägsgatan och Prinsgatan. Innerstadsadresser allihop, Sara Mannheimers familj är intellektuell övre medelklass. Modern är alltså forskare, sociolog, och fadern, som snart lämnar Göteborg och flyttar till Stockholm, är kulturjournalist och översättare, knuten till Dagens Nyheter.
Om man vill läsa en starkt kontrasterande berättelse från Göteborg vid ungefär samma tid kan man gå till Eija Hetekivi Olssons romaner i Gårdstensmiljö. Samma stad, två världar. Det är en tid när innerstaden, det offentliga samtalet och opinionsbildningen präglas av den intellektuella vänsterns världsbild. Sara Mannheimer medverkar som barnskådis i det mytomspunna Tältprojektet. Hon går i Waldorfskola och den estetiskt präglade skolningen har säkert betytt mycket för hur hennes liv sedan skulle gestalta sig. Hon blev glaskonstnär och driver en egen hytta, Stockholm Heta Glas.
Och nu är hon alltså en etablerad författare med en helt egen litterär röst. I boken lyckas hon på ett sällsamt effektivt sätt spegla en tid som kan kännas väldigt avlägsen, och från vilken mycket av det solidariska tänket slängts bort i onödan till förmån för en kvävande ekonomism, som nu är rejält gnisslig i lagren.
Jag var själv skilsmässobarn med en förälder i Göteborg och en i Stockholm. Jag kan känna igen en del upplevelser man kan ha i den situationen, när man åker mellan föräldrar, och känner skuld för att man lämnar den ena och ångest för att man inte ska vara tillräckligt välartad och duktig för att vara välkommen hos den andra.
Blandade känslor är en paradgren för Sara Mannheimer, hon lyckas på ett väldigt finns sätt skikt för skikt blottlägga både känslornas art och hur de bryter mot varandra. I början av varje kapitel finns ett klockslag och en namnet på en anhalt utmed tågets väg från Stockholm till Göteborg. Varje plats, Katrineholm, Töreboda, Skövde, Alingsås, bidrar med sina associationer till tidigare resor och upplevelser, som i sin tur leder vidare in mot spåren ner i barndomen och även till den barndom som var moderns och den som är den egna dotterns. Hon, i sin tur, är nästan vuxen, det ger Sara Mannheimer ytterligare näring till den intrikata gestaltningen av mor-dotterrelationen, där hon alltså också nu måste spegla in sig själv.
Urskilja oss bjuder på en resa som verkligen är värd att följa med på.
