[160603] Hisnande dans, våldsam dramatik, hjärtslitande tragik samt små doser av komik bjuds ännu två kvällar när Semperoper Ballett från Dresden gästspelar på Göteborgsoperan med den belgiske koreografen Stijn Celis´ expressiva tolkning av Sergej Prokofjevs balett Romeo och Julia.
Vore det inte för musiken kunde det lika gärna gälla ett gängbråk i musikalen West Side Story som i dess förebild, det om världsdramatikens mest berömda kärlekspar, Shakespeares Romeo och Julia. Men här är det, med blott ett udda undantag, Prokofjevs musik som ljuder från orkesterdiket under ledning av Alexander Hanson. Kostymeringen är diffus nutid. Det är bara skjutvapen och mobiltelefoner som tack och lov besparats oss. Scenografi liksom kostymering går i svart-grått-vitt. Desto mer lyser då de få klarröda inslagen, den fenomenale dansaren Jón Vallejos (Mercutios) handskar, Aidan Gibsons (Rosalindes) kjol, Carola Schwabs (nunnans) kollektbössa och Elena Vostrotinas (grevinnan Capulets) klänningsfodral.
Romantiken har här ingen utsida. Den sitter i dansarnas otroliga styrka att med sina kroppar, lemmar, ögon, miner säga mer än vad ord förmår. Anna Merkulova och István Simon som Julia och Romeo skapar av sin korta och dödsbringande kärlekssaga tre oförglömligt laddade scener; den när de ses i smyg efter första träffen, den när Romeo tar avsked för att fly, sedan han dödat Julias kusin Tybalt (Fabian Voranger) för att hämnas sin vän Mercutios död och till sist dödsscenen. Deras uppblossande kärlek med påföljande tragik – orsakad av nedärvda regler och traditioner, som väl känns igen här och var också idag – lyckas detta fantastiska unga danspar uttrycka på sätt som gör tragiken fullt verklig och borrar djupt i känslolivet.
Växelvis med detta centrala tema bjuds på masscener som skildrar gatans dynamik eller familjefester, som den där Julias föräldrar ska förlova bort henne mot hennes vilja och där Romeos och Julias ögon möts för första gången. Dansanta höjdpunkter bjuder inte minst Jón Vallejo på i rollen som Romeos bäste vän, den rödhandskade Mercutio. Han har fått något av en gycklarroll, som han lever upp till med besked i några ystra och vildsinta solonummer till dess han dödas och Romeo instinktivt ska utkräva hämnd och på så vis själv blir en mördare.
Danstempot i masscenerna är överlag frenetiskt, ystert, aggressivt, nyckfullt, roligt. Stora gester, höga hopp, plötsliga slagsmål, som har sin grund i den fientlighet som härskar mellan de två klaner som titelpersonerna tillhör, Montague (Romeo) och Capulet (Julia). Det är inte utan att det märks att Stijn Celis bland mycket annat också har ett förflutet i Cullbergbaletten, särskilt vad gäller Ana Prestas komiska tolkning av rollen som amman.
Även om Göteborgsoperan har en fenomenal egen dansensemble så är det uppfriskande att på det här viset få möjlighet att möta kompanier från andra operahus. Ballett Semperoper har tio år på nacken och en emsemble på cirka 70 dansare från nitton olika nationer. Göteborgsoperans danskompani har tidigare gästat Dresden med sitt program, ”Spirit”. Denna uppsättning av Romeo och Julia gjordes på Semperoper 2013 och har nu vid gästspelet i Göteborg delvis andra dansare, särskilt i titelrollerna. Missa den inte, om möjligt.
