[160429] 
Marvel fortsätter spotta ur sig Avengers-relaterade filmer på årlig basis, varav flera av de senaste inte har varit särskilt imponerande. Captain America: Civil War bryter trenden och är kanske den bästa delen i serien hittills.
Man får inte låta sig luras av titelns antydan om att det skulle röra sig om en konventionell Captain America-film, för aldrig tidigare har så många superhjältar från Avengers stått på samma scen. Efter striden mot Ultron i gruppens senaste film tillsammans får omvärlden betänkligheter vad gäller de trikåklädda vigilanternas lite väl fria händer, och hjältarna tvingas underordna sig FN:s ledning eller pensionera sig. Kort därefter verkar Winter Soldier åter vara aktiv och några av gruppens medlemmar, ledda av Captain America, väljer att själva reda ut vad som är på gång. Resterande personer, ledda av Iron Man, har inget annat val än att neutralisera kaptenens avhoppare, med våld om så krävs.
När Avengers äntligen hade premiär 2012 hade den föregåtts av år av PR i form av filmer tillägnade var och en i superhjältegruppen. En del av filmens nedslagskraft var kom ur gedigna förberedelser, resultatet blev mer än summan av sina delar när man hade sett varje hjälte i andra sammanhang, innan de sammanstrålade på en och samma bioduk; Avengers: Age of Ultron saknade denna wow-faktor och blev för mycket av en konventionell uppföljare. I Civil War får bl.a. Ant-Man vara med i leken, och inte mindre än två för serien nya hjältar gör entré (vilka dessa är får man se själv, med risk för att tappa andan). I en mängd konfrontationer gör Marvel det de kanske gör bäst: parar ihop disparata karaktärer i kreativt koreograferade fighter. En och annan duell har man kanske sett förut, men manusförfattarna gjorde den befogade gissningen att få serietidningsnördar skulle vilja se mindre slagsmål mellan t.ex. Iron Man och Captain America.
Förutom att hjältar matchas mot varandra i nya slagsmålskonstellationer så betonas Marvel-universumets intertextualitet: med sammanlagt nio (sic!) föregående filmer hade filmskaparna förhållandevis många händelseförlopp att referera till och gamla trådar att ta upp, och kanske är det först nu som man kan mäta sig med serietidningarna vad gäller plotlines. Det skadar inte att se om alla tidigare filmer, för ibland angränsar man till något slags såpopera, fast på ett bra sätt.
Förvisso kan man ana ett visst formalistiskt tänkande, om än med nya ingredienser, men vad gör detta när formeln hanteras så väl? Även om denna typ av filmer börjar bli rutin för Marvel är Captain America: Civil War inget mindre än en ”nördgasm” som man njuter av från början till slut.
