[160427] Sju korta lektioner i fysik är en tunn bok, en drygt hundra sidor lång exposé över de stora genombrotten inom fysikens värld sedan slutet av 1800-talet.
Det är en vacker berättelse, en passionerad kärleksförklaring till vetenskapen och människans fantasi. Det skenbart enkla språket och det filosofiska anslaget gör det till en perfekt bok för oss som inte kan så mycket om fysik, vi som är intresserade men som oftast vet för lite.
Det är sällan som svenska förlag ger ut populärvetenskaplig litteratur. Det är en ”allmän sanning” i förlagsvärlden att det inte går att sälja. När de väl kommer är det ofta böcker som ges ut på trots, i en förtvivlans tilltro till människans längtan efter kunskap, efter klarhet. Ofta ges de ut mot bättre vetande.
Det går att förstå en sådan inställning. Om inte böcker som den italienske fysikern Carlo Rovellis Sju korta lektioner i fysik når sina läsare är det till allas vårt förfång.
Boken är försedd med en ”blurb”, ett citat, från den nyligen avlidne författaren Göran Hägg; ”Bländande folkbildning och rolig läsning” skriver han.
Ofta är den här typen av citat intetsägande och syftande till att skapa köpintresse. Men det här citatet är taget från Göran Häggs utlåtande till Norstedts förlag, skrivet strax innan han avled. Han hade läst boken på italienska och var förtjust.
Det finns mycket att vara förtjust över i denna korta bok som från början var sju artiklar publicerade i den italienska tidningen Sole 24 Ores kulturbilaga. Det sammanhanget anger tonen.
Det är en stor, och svår, uppgift författaren gett sig själv. Att skapa klarhet och förmedla skönheten i några av de mest epokgörande genombrotten inom fysiken de senaste drygt hundra åren. I centrum står den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken. De två pelarna i vår förståelse av världen. De två synbart oförenliga teorierna som ändå kan verka sida vid sida.
Samtidigt är det en bok om hur mänsklig kunskap växer fram, om vetenskapens metod att ständigt pröva det vi vet och sträva efter ny kunskap, nytt vetande. Och Carlo Rovellis bredare bildning lyser ofta igenom i den filosofiskt färgade texten.
När han beskriver det paradoxala i att den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken ger oss två till synes oförenliga världsbilder samtidigt som båda fungerar var för sig, så gör han det utifrån berättelsen om den gamle rabbinen som kallas för att lösa en tvist mellan två män. När han lyssnat till den första mannen säger rabbinen ”Du har rätt.” När han lyssnat till den andre mannen säger han ”Också du har rätt.” Då ropar rabbinens hustru, som tjuvlyssnat från ett annat rum, ”Men båda kan inte ha rätt!” Rabbinen tänker efter, nickar och sammanfattar: ”Också du har rätt.”
Det faktum att vi i dag vet så mycket men samtidigt har så svårt att skapa en enhetlig teori om vår värld säger oss något om vilka formidabla utmaningar vi står inför. Jakten på att föra samman den allmänna relativitetsteorins, kvantmekanikens och termodynamikens lagar är jakten på den heliga graalen för teoretiska fysiker som Carlo Rovelli. Och det hade varit på sin plats att förlaget gett svenska läsare en bredare presentation av Rovelli, i vilket sammanhang han verkar.
Läsare av boken förstår att han är anhängare av loopkvantgravitionsteorin som försöker föra samman den allmänna relativitetsteorin med kvantfysiken. Det är en av många forskningsinriktningar som här får ett eget kapitel i boken. Det är också här som Carlo Rovelli tappar lite av sin elegans i språk och analys. Här, vid gränsen av vårt vetande, blir det krångligt för att uttrycka det kort och enkelt.
Det är en marginell invändning, En annan sådan är att det finns svagheter i översättningen som kan krångla till det för den oinvigde. När ord och uttryck som till exempel ”infinetsmal ”(obegränsad/utan slut), ”elementära exiteringar”, ”efemär” (kortvarig), ”halo materia” (när du mäter någon aspekt eller del av materien ifråga så påverkas materien som helhet), ”probabilistisk” (bygger på sannolikhetsberäkningar), ”relationell” (som har att göra med relationer), ”invariant” (oföränderlig/med samma betydelse), situerade ( befinna sig i) och ”a posteriori” (beroende av erfarenheten) inte blir översatta tyder det på slarv från förlagets sida.
Och det skapar det onödig friktion för läsaren. Det är inte alla som orkar eller vill ha Svenska Akademiens Svenska Ordbok som telefonapp (ett enklare och snabbare alternativ till den traditionella ordboken i pappersformat) liggande i beredskap. Och det kan bli tjatigt.
Men det är som sagt randanmärkningar i en berättelse som fullkomligt glimrar av kärlek till vetenskapen och mänskligt vetande.
En energikick minst sagt. Så till den grad att den fick mig att börja intressera mig för japanska riskokare styrda av fuzzy logic. Den överlägset smartaste köksmaskinen du kan få tag i. AI i vardagen.
Men det är en helt annan historia.
