[160426] Länge var historia och litteratur tätt sammanvävda. Även om redan Aristoteles ville göra skillnad på det som hade hänt och det som skulle kunna hända dröjde det till historieforskningens förvetenskapligande med den tyska källkritiska skolans genomslag på 1800-talet innan det litterariserade eller rent av mytologiserade avvisades som historiskt trovärdigt och belagt.
Då drogs också rågången bred, alltför länge hade idolisering av historiska hjältar och nationella myter tillåtits göra ideologiask verkan i strid med vad den historiska forskningen faktiskt kunde visa. Litteratur kunde visst utspelas i historiska miljöer och med historiska figurer, men sanningsvärdet betraktades som lågt. Nu håller en förändring på att ske, det kommer litteratur som är väl historiskt belagd samtidigt som den ger utrymme åt en skapande fantasi som organiserar stoffet så att litteratur av värde uppstår.
Litteraturvetaren Arne Melberg skrev nyligen om detta i en understreckare i Svenska Dagbladet, och bland de författarnamn han anförde som exempel fanns Hilary Mantel, den brittiska författaren som i monumentala och litterärt njutbara verk förnyat den historiska romanen som genre och därmed överbryggat gränsen mellan historisk forskning och skönlitteratur. Mest berömda är hennes böcker om Thomas Cromwell, den engelske 1500-talspolitikern som rattade mycket av den tidens intrigmättade skeenden vid Henrik VIII:s hov.
Men långt innan Hilary Mantel skrev om Cromwells England utvecklade hon sina metoder, både källkritiskt och litterärt, i tre till omfånget mindre romaner om den franska revolutionen eller kanske snarare om revolutionens centrala gestalter. Den första av dessa, Frihet, finns nu på svenska, och kommer att följas av delarna Jämlikhet och Broderskap.
I Frihet följer Mantel tre personer genom deras uppväxt, utbildning, tidiga kärleksliv och första karriärsteg. Tiden är från 1760-talets till den månad då revolutionen utbryter, i juli 1789. De tre unga männen kommer att spela viktiga roller under revolutionen och deras namn hör till de viktiga i både Frankrikes och Europas historia: Camille Desmoulins, Maximilien Robespierre och Georges-Jacques Danton.
I sin artikel i Svenska Dagbladet pekar Arne Melberg bland annat på effekten av intimiseringen av den historiska berättelsen, hur känslornas spel får betydelse för gestalternas utveckling och vägval, tillsammans med den påverkan som historiska sakförhållanden innebär. Det slösaktiga och arroganta hov- och adelslivet, skattetrycket, de för ett alltmer välutbildat och kritiskt tänkande borgerskap små möjligheterna att meritera sig till en högre samhällsställning. Allt vägs här samman i ett förlopp som både engagerar som den goda litteraturen bör och upplyser som den goda historieskrivningen kan.
Hilary Mantel har en speciell talang och förmåga när det gäller att hålla berättelsen alltigenom trovärdig mot historien samtidigt som den blir berörande på ett mänskligt plan. Det finns anledning att med förväntan se fram emot de följande två delarna av romansviten.
