[160323] 
I takt med globaliseringen har det vuxit fram en föreställning i Sverige om att undervisning enbart kan ske på engelska. Men internationell är man på flera språk, och framför allt bör man ha en stark bas i sitt modersmål.
Att undervisa på engelska för svenskspråkiga barn blir direkt fel. Tvåspråkig undervisning får bäst effekt om skolan har en mycket medveten språkplan och pedagogik på båda språk, vilket många skolor av denna typ saknar.
Numera startar många grundskolor med engelska redan i årskurs 1, men barnen har inte alls har ett färdigutvecklat språk på svenska då. Ordförrådet för viktiga begrepp växer kraftigt under hela skoltiden. Många av dessa uttryck riskerar eleverna att inte lära sig på svenska, och därmed inte lära sig att resonera på modersmålet. Svenskan tynar bort hos individen. Hur planerar t.ex. Engelska skolan tillgodose barnens rätt till en fullständig svenska?
En annan allvarlig invändning är pedagogisk. Att lära sig nya ord och begrepp tar mycket tid, och att tvingas dela sin uppmärksamhet på två språk tar mycket kraft för svagare elever. Detta bekräftas också av forskningen.
Etableringen är också en tankeställare för demokratin. Vad händer med medborgarnas delaktighet om man under lång tid inte tränas tillräckligt i att hantera landets språk? Eller menas att man inte alls behöver svenska i Sverige? Vad skall vi säga till alla nytillkomna i landet? Skall verkligen skattefinansierad verksamhet understödja ett språk som förminskar betydelsen av landets eget språk?
Många föräldrar med barn i ”internationella” skolor anger att de vill ha arbetsro och studiedisciplin för sina barn. Detta är fullt förståeligt, och här har en del kommunala skolor tyvärr misslyckats. Skolelever skall kunna kräva arbetsro precis som vilka andra som helst. Men dessvärre utger sig en friskola som Engelska Skolan kunna fylla detta behov, vars enda pedagogiska idé är undervisning på engelska. Bidrar denna pedagogiska idé verkligen till en kommuns skolutbud?
Många tror att utvecklingen är ödesbestämd. Inte alls! Den blir ”ödesbestämd” så länge som många inte för fram våra egna uttryck och traditioner i olika sammanhang. Engelska skolan ersätter t.ex. traditionella svenska skolavslutningar med att klä ut avgångseleverna på amerikanskt vis. Med ett språk följer alltid en annan kultur och vice versa.
Inom områden som musik, film, reklam och mode är engelska idag det första språket för många ungdomar, svenska nummer två. Skall vi ”elda på” engelskan i skolan, när den klarar sig så utmärkt av egen kraft? Språkfrågor är dynamit och handlar mycket om makt, prestige – och affärer, men vi svenskspråkiga är sannerligen blåögda i denna fråga. Skolverket har inte tagit intryck av forskningen, när man inte bromsat den snabba etableringen av engelskspråkig undervisning i Sverige. Man följer inte ens upp hur svenskan skall tillgodoses på skolor med denna ”pedagogiska” idé.
