[160323] En ovanligt varm sommar med ovanligt många getingar. Och en mystisk sjukdom som drabbar flera personer i lilla Eldsala. Kan det vara något fel på vattnet i badhuset? Eller är det någonting annat?
Den här boken är den första i en utlovad ny trilogi för den så kallade slukaråldern. Kristina Ohlsson som framgångsrikt skrivit deckare och nu senast en skräckroman för vuxna har sedan 2013 i rask takt också skrivit för barn. Och för dem har hon hunnit med en trilogi och en fristående (ännu så länge) bok; alla med övernaturliga inslag.
I Zombiefeber får vi träffa Herbert och hans kompis Sally. Herbert bor med sin farfar, båda hans föräldrar är döda. Sally bor med sin mamma och pappa och så storasyster Miranda. Under sommaren går de två vännerna i simskolan och ibland hänger de på sitt hemliga ställe en bit in i skogen, den övergivna kvarnen.
Dit funderar de också på att rymma om det blir verklighet av kommunens planer på att flytta Herbert från hans farfar. Farfar börjar bli gammal och kanske kommer han snart inte att orka ta hand om Herbert längre. Redan nu är det Herbert som sköter det mesta. Går och handlar mat, påminner farfar om när det är dags att betala räkningar osv. Så ska inte barn ha det tycker kommunen. Men Herbert vill inte alls flytta. Särskilt inte om det betyder att han måste lämna Eldsala.
Snart får barnen dock andra bekymmer. En konstig sjukdom slår till. Den yttrar sig i feber, röda ögon och ett väldigt konstigt beteende. En av de drabbade är Sallys storasyster. Det kommer också en märklig främling och till den lilla staden. Han är definitivt inte en av alla de fågelskådare som brukar ta in på det lilla pensionat Herbert och farfar driver i den gamla ladan som hör till deras hus. Den här mannen har kostym och tunga väskor. En av dem har dessutom blod på sig upptäcker Herbert.
Kristina Ohlsson är en skicklig berättare. Hon kan sin målgrupp och är lagom läskig. Berättelsen har driv och det är inte bara att det är relativt lite text och ett lite större typsnitt än vanligt som gör att läsaren snabbt bläddrar sig igenom den. Som vuxen tycker jag kanske att berättelsen är lite väl förutsägbar och jag skulle velat ha lite mer av den traditionella zombiegenrens egna invanda ”regler” för hur en zombie beter sig och bekämpas, men jag är å andra sidan inte målgrupp. Så Kristina Ohlsson gjorde nog rätt. Man ska inte skrämma de eventuella åttaåringar som läser boken allt för mycket.
Nu ser vi fram emot kommande delar i trilogin.
