[160318] En ny stand alone av Val Mc Dermid. Alltid spännande. Vi får lära känna Karen Pirie i cold case-gruppen i Edinburgh. Hon har tidigare figurerat som bifigur, men får här en intressant huvudroll. Berättelsen sträcker sig utanför staden och landets gränser och ställer svåra frågor om vad som egentligen är tillåtet i krig och kärlek. Det känns som om det kan bli början på en ny serie.
En gammal byggnad i Edinburgh ska renoveras, men först måste den inspekteras. Då hittas ett skelett uppe på taket. Det visar sig tillhöra en man som varit försvunnen i åtta år. Eftersom skallen har ett tydligt kulhål i pannan är det ingen tvekan om att det handlar om mord och det blir Karen Pririe som får ansvaret för utredningen.
Det visar sig snart att den döde bott i Oxford, men att han kommer från Balkan, där han deltog i kriget under 90-talet och bland annat upplevde belägringen av Dubrovnik.
Samtidigt som han hittas blir en annan man mördad i Grekland. Det visar sig att det nya offret är en känd krigsförbrytare och mordet på honom misstänks vara en hämndaktion. Detta utreds av krigsförbrytartribunalen i Haag och en av de misstänkta för detta och flera tidigare mord på andra krigsförbrytare, visar sig vara den nu funne, tidigare spårlöst försvunne mannen på taket. Hör de bägge brotten ihop på något vis?
Det här är en roman med tunga ämnen. Krig, våldsbrott och svek. Val McDermid balanserar elegant mellan de personliga relationer som bär berättelsen och de klart verklighetsförankrade avsnitten med vittnesbörd om krig och krigsbrott. Här finns relationer mellan den döde mannen, kvinnan han lämnat efter sig och som trodde att han frivilligt lämnat henne, den komplicerade relationen mellan dessa två och deras gemensamma vän, men också de mellan polisen Karen Pirie hennes kollega och hennes man. Dessutom lär vi känna de två män som jagar en seriemördare som tröttnat på en tandlös krigstribunal och istället väljer att själv skipa sin egen rättvisa.
Som vanligt med McDermid är det en spännande och inte helt förutsägbar berättelse med ett starkt driv framåt. Frågan är om hon inte är som bäst i just sina fristående böcker. Om nu det här förblir en sådan bok. Slutet gör att läsaren anar eller i alla fall önskar en fortsättning på berättelsen om Karen Pirie.
