[160306] De kom inte från havet, likt syriska eller vietnamesiska flyktingar eller Julie Otsukas japanska ”postorderbrudar”. Men de kom från överallt, mammorna. Självuppoffrande och fattiga försöker de ensamma sörja för sina barns väl och ve. De studerar på universitetet, vilket självklart gör dem än fattigare, på pengar. De drömmer ständigt om just pengar, om pengar, framgång och kärlek, och att allt skall gå bra för barnen.
Karin Bryggers andra diktsamling, Vi kom från överallt (på Bokförlaget Korpen), tar stundvis liknande poetiska grepp som Jenny Wrangborg. Hon smälter samman det personliga med det generella, det enskilda inre med det gemensamma yttre till en dikt som är poetiskt vacker, politiskt insiktsfull och som rasar över orättvisor och underordning. Och är också känslomässigt solidarisk med de som har det än värre; vad tänker den syriska modern där hon sitter med sina barn, utan någonting i ett flyktingläger på en ö i den grekiska arkipelagen. Vad tänker den romska kvinnan som ”måste knäböja utanför Ica”. De läser och tröstas av kvinnliga poeter som Edith Södergran och Karin Boye och Sonja Åkesson, som förresten Brygger skriver en avhandling om i litteraturvetenskap. Och de stärks av förebilder som Dolly Parton och Hannah Arendt.
Just att hon drar in den ”stora världen” i sina dikter gillar jag, självbiografiskt eller inte. Det handlar om ”vi”, alltså om alla de kvinnor och mödrar som världen över kämpar för att få det att gå runt för sig själva och sina barn, och inte sällan även för sina män, om de finns i närheten. Det är läcker och smäcker poesi med kraft och ilska.
Karin Brygger är född 1978, och är doktorand i litterturvetenskap i Göteborg. Hon debuterade 2006 med What is Love, under namnet Karin Wiklund, och har publicerats i antologier, bland annat Om detta sjunger vi inte ensamma (på Etc Bokförlag, 2016).
Stefan Hagberg
Karin Bryggers Vi kom från överallt är utgiven av bokförlaget Korpen sent 2015
