[151123] Drömmen om evigt liv blir till mardröm i Leos Janáceks opera Fallet Makropulos. Att den sceniska förlagan av Karel Capek är skriven som en komedi lyser försiktigtvis igenom någon gång. Annars är det en tragisk historia som rullas upp kring en kvinna som älskas av alla men som förlorat sin förmåga att älska och blivit en känslomässig isbit. Janaceks expressiva tonkonst är ett äventyr i sig.
Göteborgsoperan har alltså följt upp den nyskrivna Gefors-operan Notorious med ett verk från tidigt 1900-tal, hälften så långt och med idel bekanta ur operans egen soliststab i rollerna. Produktionsteamet med husregissören David Radok i spetsen är huvudsakligen från Janaceks hemland, nuvarande Tjeckien. Marko Ivanovic, som dirigerar, är chefsdirigent vid Nationalteatern (operan) i Brno, som står som samproducerande partner till denna uppsättning. Det var i Brno som Fallet Makropulos hade sin urpremiär 1926.
Verket erbjuder ledande roller för röstsäkra trotjänare som Tomas Lind, Åke Zetterström och Anders Lorentzson. Och alla förälskar sig i den ”unga” primadonna, Emilia Marty, som plötsligt dyker upp i handlingen på ett advokatkontor, där en arvsstrid är på tapeten och har så varit i generationer. Alla sångare ska ha en eloge för att med stor känsla för språkets valörer ha lärt in sina roller på originalspråket tjeckiska och det med framgång enligt min medföljande med samma modersmål. Verket går också under titeln Testamentet. Kvinnan Emilia Marty visar sig veta väldigt mycket om den pågående processen. Till slut avslöjas att hon varit med i livet i över 300 år under olika namn, alla med initialerna E.M., och är på desperat jakt efter receptet på det livselixir som hennes fader Hieronymos Makropulos på Kreta en gång framställde på 1500-talet, och som satte stopp för hennes åldrande men bara till en viss gräns och nu är frågan om hon ska kunna/vilja förlänga livet en gång till eller inte.
Sopranen Annalena Persson, som kunnat upplevas i många ledande roller på Göteborgsoperan som fast knuten dit sedan 2005, ger med övertygelse uttryck för det mänskliga trauma hon gestaltar på ett sätt som både väcker medkänsla och motvilja i de många skepnader hon uppträder i. Hennes totala brist på empati kulminerar i och med att Janek (Wiktor Sundkvist), sonen till hennes rättslige motståndare Jaroslav Prus (Åke Zetterström), begår självmord av olycklig kärlek. Föreställningen balanserar på eggen mellan realism och pekoral men väcker framför allt frågor kring begäret att sätta krokben för döden och vad det gör med en människa. Tankar kring odödlighet är gammalt som mänskligheten men fick ett uppsving i och med den ryske forskaren Iljitj Metjnikov, som 1908 fick nobelpriset för sin forskning om människans immunitet. Det var hans teorier som fick Karel Capek att fundera vidare på vad som händer med en människa som håller sig evigt ung i århundraden utan tanke på döden och skriva skådespelet Fallet Makropulos. Den samtida Janacek, som var tom på idéer efter sitt verk ”Den listiga lilla räven”, såg Capeks pjäs och tände på historien. I dessa tider med allt mer åldrande befolkningar, med mängder av teorier och metoder i syfte att gäcka såväl ett åldrande utseende som döden kan denna uppsättning kasta ljus över problematiken kring ett liv utan skönjbart slut.
