[151120] 
We need to talk about Kevin möter Jägarna i Ulrik Munthers långfilmsdebut.
John kommer hem till sin pappas gård i en liten landsortshålan efter en vistelse på en ungdomsanstalt, och blir svårt att anpassa sig till vardagen med en så sträng och rådvill pappa som Johns, men allt förvärras tiofalt när det sakta men säkert framgår att ortens övriga invånare inte har glömt, än mindre förlåtit, vad än det nu var John hade gjort för att göra sig förtjänt av två år på anstalt.
Vad gäller handling drar sig We need to talk about Kevin osökt till minnes. Ett okänt dåd i förfluten tid som väcker agg hos omgivningen är dock där likheterna börjar och slutar; där We need… utforskar individens potential till ondska – illustrerat med synergin mellan kamera, händelseförlopp samt lite populärmusik – väljer Efterskalv att stanna i situationen som sådan utan att förmedla karaktärers sinnestillstånd annat än med mycket (!) nedtonat skådespeleri. Kameran håller sig på behörigt avstånd, utan att röra sig märkbart, medan spänningarna ökar mellan aktörerna; likväl blir ångesten smärtsamt påträngande när John konfronteras av medborgare som vill fördriva ont med ont.
Ångesten förstärks ytterligare av miljön: ensliga landsvägar som sammanlänkar åtskilda platser för tankarna till Jägarna så till den grad att man väntar sig att en en operasjungande Lennart Jähkel ska dyka upp när som helst. Johns uteslutande blir desto mer påtagligt då detta illustreras visuellt av hans position i ett helt öde landskap.
Det finns emellertid vissa element som försämrar upplevelsen. Munther spenderade tid på en gård för att förbereda sig för filmen och komma in i karaktären, vilket förvånar med tanke på att sammanlagt tio minuter tillägnas jordbruk medan säkert en halvtimme av filmens längd upptas av middagsscener där ingen av parterna slösar på orden. Dessutom får Johns farfar anmärkningsvärt mycket tid i bild, trots att dennes funktion förblir otydlig. En oförutsedd fördel med dessa scener är att man äntligen tilldelas lite andrum, för resten av filmen är en obehagligt ångestfull skildring av människans intolerans och vägran att förlåta.
