[151111] 
Lars Lerin är inte bara landets kanske främste akvarellmålare. Han har även utvecklats till en mycket god stilist, vilket inte minst märks i den självbiografiskt anlagda boken En liten konstnär. Nu upprepar han konststycket i Axels tid.
Lars Lerin är uppvuxen i Munkfors och Axel Florin, som boken handlar om, är född 1907 och flyttade till Munkfors som barn. Axel blev som de flesta söner på orten fabriksarbetare, men driften att få ägna sig åt skulpturkonsten gjorde att han skaffade sig en ateljé. Som tonåring strålade Lars samman med Axel och fick använda en liten vrå hos Axel.
Lars och Axel tycks ha kommit varandra ganska nära. Axel berättade och Lars memorerade, eller möjligen gjorde anteckningar och fick även tillgång till Axels familjealbum. Nu har Lars Lerin samlat sig till att teckna ett människoöde som i korta brottstycken beskriver både ett personhistoria och bygdens historia. Det kanske inte går att undvika att historien emellanåt kan kännas lite för privat för läsaren. Då kan det vara skönt att istället rikta blicken på de rikligt illustrerade sidorna. Tack vare ett skickligt reproarbete kan vissa bilder upplevas rentav som rakt inklistrade på sidorna.
Under några år låg Lars Lerin-museet i på Laxholmen i Munkfors, mitt i brukssamhället. Här skulle flera av bokens illustrationer komma till sin rätt. Även Lars Lerins övriga akvareller, som ofta skildrar den enkla människans miljöer, fick ett lyft av den lite råa interiören. När Lars Lerin flyttade ner till Karlstad öppnades möjligheten att även flytta museet till Sandgrund, en miljö som inte riktigt förmår att ge bilderna samma skjuts som i Munkfors.
Det kan ha svidit i själen hos Munkfors söner och döttrar när Lars Lerin packade ner sina motiv och flyttade till Karlstad. Museet var dessutom en inte oäven turistmagnet. Men med denna bok kan man nog säga att Lars Lerin lite har sonat sitt brott.
