[151026] Det här får väl anses vara boken som Sven-Eric Liedman måste skriva. Efter att i decennier ha varit landets främste kännare av Marx texter och deras filosofiska och idéhistoriska grundvalar och sammanhang vore det ju märkligt om han inte skulle sammanställa sitt vetande i en biografi där också Marx politiska betydelse och forskningsläget kring hans texter och deras betydelse vägs in.
Så här är den alltså, Karl Marx. En biografi. Drygt åttahundra sidor om man räknar med en fyllig avdelning med anmärkningar till texten, källförteckning och register.
Situationen för Marxstudiet har ju förändrats drastiskt sedan Sovjetunionens sammanbrott. Marx spökar inte längre som alibi, ikon och portalgestalt för en förbenad och självtillräckligt diktatur. Han kan åter läsas som kritiker och analytiker av den kapitalistiska samhällsordningen, befriad från den barlast av uttolkare som använde hans texter som underlag för egna utflykter i den politiska filosofin i syfte att legitimera samhällsordningar som styrdes av en dogmatik som var i grunden främmande för hur Marx själv förhöll sig till sitt utforskande av samhällets funktionssätt och enligt vilka premisser det kunde förändras.
En biografi uppfattas ju i allmänhet som en levnadsteckning, och det finns en sådan här. Man följer Marx genom livet, från vaggan till graven. Men laddningen i boken finns på ett helt annat plan, detta är en tankarnas, läsningens, lärdomens och kunskapens biografiska gestaltning. Det handlar om en intellektuell genomlysning som riktar sig både mot människan och texterna. Detta blir Sven-Eric Liedmans speciella bidrag till Marxforskningen. Jag utgår ifrån att boken kommer att översättas och göras tillgänglig för den mycket livaktiga internationella forskningen om Marx och marxismerna, där den säkert kommer att väcka uppmärksamhet och intresse.
Boken består av fjorton stora kapitel, i sin tur indelade i en mängd avsnitt. Trots att Sven-Eric Liedman som alltid skriver klart och enkelt och inte ställer snåriga formuleringar i vägen för det intellektuella siktdjupet så är detta avsevärt i den meningen att läsningen kan bli krävande. Sorgfälligt tillgängliggörs den omfångsrika marxska begreppsapparaten med dess filosofiska förankringar och utvecklingsvägar genom Marx intellektuella mödor. Det viktiga förhållandet mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden klarläggs och ställs mot den mindre lyckade men vanliga konstruktionen bas och överbyggnad. Marx skiljs ut från andra ekonomiska tänkare genom att han ser naturens funktion som produktivkraft och människans delaktighet i naturen. Viktiga distinktioner som pekar bort från religiösa förställningar om människans utkorade särart men också på vikten av att vara varsam med naturen.
Ska man nämna ett verkligt lyckokast i Marx ofta slitsamma och materiellt torftiga liv så var det när han gifte sig med Jenny von Westphalen. Hon kom från en välbärgad familj och kunde gjort ett bättre parti än den stökige Karl, men uppenbarligen älskade hon honom och fortsatte göra det igenom ett liv som länge präglades av osäkerhet, fattigdom och strapatser. Dessutom var det hon som renskrev hans manuskript, avfattade med hans i det närmaste otydbara handstil. Sven-Eric Liedman är uppmärksam på kvinnornas situation och lyfter fram framstående intellektuella som Rosa Luxemburg och Clara Zetkin. Tyvärr är Karl Marx inte någon uttalad förkämpe för kvinnornas rättigheter, även om han då och då uppmärksammar situationen för arbetarklassens kvinnor.
Marx är de ofullbordade verkens mästare skriver Sven-Eric Liedman, och tecknar bilden av en människa som genom sitt rastlösa läsande och de nya tankar som föds ständigt reviderar sina verk. Många blir helt enkelt aldrig klara. Det gäller till exempel hans mest centrala verk, Kapitalet, som till stora delar präglas av vännen och medarbetaren Engels bearbetningar. Givetvis förser Sven-Eric Liedman sin läsare med utförliga presentationer och genomlysningar av verk som det väldiga Grundrisse, Den tyska ideologin, De ekonomisk-historiska manuskripten och Kritik av Gotha-programmet. Att närmare gå in på det väldiga material som får inflytande på Marx tänkande är omöjligt här. Hegels dialektik spelar en central roll i den nya form som Marx ger den i Kapitalet.
En intressant figur i sammahanget är givetvis Darwin. Hans bild av arternas uppkomst och utveckling blir viktig för den antireligiösa Marx. Sven-Eric Liedman pekar också på en annan fråga av mer mentalitetshistorisk karaktär. Marx (och många andra socialistiskt orienterade tänkare) såg framför sig hur samhällsordningar uppstod genom revolutioner. Man hade den franska revolutionen i åtanke, och mot mitten av 1800-talet inträffade ett vävaruppror i Schlesien, februarirevolutionen i Paris och Marsrevolutionen i Berlin.
Men med Darwin och andra naturvetares upptäckter följer att uppmärksamheten riktas mer mot den evolutionära utvecklingen. I politiska termer skulle man kunna säga att intresset riktas mot reform i stället för revolution. När Pariskommunen utropas år 1871 är det dock en revolutionär situation. Den områdesdemokrati som Kommunen instiftar blir Marx mycket intresserad av. Kommunens tid blev kort, bara två månader. Kanske hade den kunnat utvecklas till att uppställa ett livskraftigt alternativ till en kommunism utan den leninistiska läran om proletariatets diktatur som senare skulle lägga en kall hand av förtryck och ideologisk förstening över den sovjetdominerade delen av världen.
Ja, denna stora biografi om en stor tänkare väcker onekligen tankar om utvecklingens möjligheter och ironier. Och visst är boken en vacker bedrift, både lärdomshistoriskt och litterärt.
