[151016] Regionteater Väst utmanar i höst med en politisk lektion som torde överträffa det som vanligtvis förekommer i ett klassrum. Åskådligt och sakligt tar den avstamp i fascismens födelse och benar ut dess innebörd, återuppståndelse och förhållande till andra ideologier. Allt medan regionteaterns dansensemble bjuder på hisnande fysiska utmaningar för de yngre skolbarnen.
Fascism – vad är det?
I ett klassrum på Sommarhemsskolan i Uddevalla är det knäpp tyst i 45 minuter medan skådespelarna Jan Coster och Michael Engberg backar till franska revolutionen för att förklara de grundläggande politiska ideologierna, kapitalism, socialism, liberalism, kommunism, som uppstått efter den. Därifrån illustrerar de pedagogiskt på svarta tavlan hur den unga utmanaren, fascismen, sedan den föddes i Italien 1919, fick snabb spridning med sina inslag av rasism och nationalism i ett Europa som var sargat efter första världskriget och ryska revolutionen och på väg mot den stora ekonomiska depressionen. Förklaringsmodellen vill visa hur fascismen och dess tyska broder nazismen kom att ses som politiskt omöjliga, när andra världskrigets och Förintelsens enorma omfattning blev vida känd. Men i och med terrordådet den 11 september 2001 kom en vändning och idag finns partier med rasism och nationalism på programmet runt om i Europa. Men är det detsamma som att de också är fascistiska?
Frågan som uppstår i föreställningens inledning är om statsminister Stefan Löfvén har fog för att kalla Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt parti, vilket han gjort. Eller att förstå att ett invektiv som ”jävla fascist” inte är ett skällsord vilket som helst utan en anklagelse om att bekänna sig till en politisk ideologi med ett skamligt förflutet som nu återuppstår.
Det är en fascinerande pedagogisk uppvisning de två skådespelarna gör med enkla medel och en bra text, som dessutom är faktagranskad av idéhistoriker Hjalmar Falk. De visar på teaterns överlägsenhet många gånger när det gäller att åskådliggöra också rena fakta och bli till mer än en ordinär föreläsning. Föreställningen är nu inte ute efter att ta ställning utan att ge eleverna redskap att själva kritiskt granska det offentliga samtalet, att identifiera och söka efter fascismens spår i samtiden och kanske se skillnad mellan till exempel den rena fascismen och ett parti som är både främlingsfientligt, nationalistiskt, konservativt och populistiskt. Det är så historieprofessor Dick Harrison väljer att beskriva SD i en enkät i den lärarhandledning som gjorts och där så gott som samtliga tillfrågade forskare är mer eller mindre skeptiska till att kalla SD för ett fascistiskt parti. Utmaningen tycks då snarare ligga i frågan hur snävt vi är beredda att definiera demokratibegreppet.
Kul kroppsligt trassel
Med slapstick och surrealistiskt trassel av rörelser utmanar Regionteater Västs dansensemble i höst med en föreställning som heter just Utmaningar. Det har blivit en rejäl fysisk prestation för dansarna, därtill rik på överraskningar och inspiration för den unga publiken, som denna dag kommit från Orust och sitter fnittrande på låga bänkar runt dansgolvet. 21, 22, 24 oktober blir det gästspel på dagtid på Folkteatern i Göteborg.
Om nu regionteaterns verk för högstadiet är fyllt av ideologiskt tankegods så utmanas de yngre barnen av ett surrealistiskt abstrakt rörelsetrassel med fem excellenta dansare i en föreställning som tycks kunna vara föränderlig från gång till gång. Koreograf är gästande Kasper Ravnhøj, som numera är ensam ledare för danskompaniet i Köpenhamn, ”Mute Comp. Physical Theatre”, som sedan 1999 hunnit turnera runt om i världen och fått flera priser. Han arbetar, som titeln antyder, i en utpräglat fysisk genre mitt emellan dans och akrobatik.
Det här verket börjar med ett klassiskt slapstick-nummer, där en av dansarna, Oskari Turpeinen, har fastnat med tröjärmen i teaterns ljusvagn och blir mer och mer intrasslad ju fler goda råd han får från sina välmenande men inte ingripande kollegor. När ljusvagnen väl är befriad och undanställd följer ett tempofyllt uppvisande av kroppens oändliga möjligheter, både solo och i grupp. Det är en mycket kroppslig och lekfull föreställning som bygger på högt tempo, samspel, beröring, tajming, avancerad akrobatik och inte minst förtroende. En föreställning som vittnar om det gränslösa land vari danskonsten huserar. Att Västra Götaland förfogar över landets enda institution med uppdrag att skapa dansföreställningar för barn och ungdom är en rikedom att ta vara på.
