[151012] Paret Minna Forssberg och Sergej Merkusjev är en fullträff för rollerna som cirkusartisten Marion och ängeln Damiel i Angereds Teaters föreställning Himmel över Göteborg. Den landar mjukt med mycket energi och värme i ett här och nu, där bland de medverkande finns nyanlända skådespelare med flyktingstatus.
Det närmaste jag tidigare kommit konstformen poledance är genom konstnären Cajsa von Zeipels jätteskulptur Seconds in Ecstacy i skulpturhallen på Göteborgs konstmuseum. Nu sitter jag fascinerat och ser denna konstform live, utförd av Minna Forssberg i rollen som cirkusartisten Marion. Att till den roll som ska förkroppsliga kärleken och få ängeln att vilja bli människa ha värvat en av landets främsta utövare av poledance gör sitt till den artistiska kvalitén, om man nu ska jämföra med den film som är förlaga till denna metamorfos av en dagens invandrartäta stadsdel.
Det ligger en frestelse inte bara i att dramatisera skönlitteratur för teater utan också i att göra teater av kända filmer. Operan Notorious, som nu spelas på Göteborgsoperan, är ett annat aktuellt exempel på det. Både Hitchcockfilmen från 1940-tal och Wim Wenders och Peter Handkes 1980-talsfilm Himmel över Berlin lär vara tämligen okända för en yngre publik och det är till den som i alla fall Angereds Teater främst vänder sig. Därför bör ju föreställningen fungera självständigt och kunna översätta filmens överlägsenhet när det gäller att skapa suggestion. Man måste ju få publiken att ställa upp på idén om vuxna människor i kostym som tänks röra sig osedda bland människorna och ta del av deras tankar och drömmar. Till det går åt en hel del teaterrök och glitterkonfetti, dessutom ett musikaliskt ledmotiv som fungerar perfekt och en takhöjd med gedigen teknisk utrustning som tillåter Damiel att någon gång också registrera livet på jorden från ovan. Ja, hur frestande, för att inte säga skrämmande, vore det inte att kunna läsa andra människors tankar!
Det är mycket som går igen från filmen. Närmare en likhet med Bruno Ganz (som gör ängeln Damiel i filmen) kunde man knappast komma än med denne karismatiske Sergej Merkusjev i samma roll. Han rör sig smidigt och lekfullt, med ett hemlighetsfullt leende, mellan korvkiosken och cirkusen, som huserar i var sin del av en vridbar vagn. Han sugs till cirkussällskapet och den sköna Marion som flugan till sockerbiten. Har man nu en begåvning med en sådan fysisk prestanda som Minna Forssberg kan man förstå frestelsen att ge extra utrymme åt hennes artisteri. Den före detta ängeln, som i filmen dyker upp vid korvkiosken i Peter (Columbo) Falks skepnad, är dock inte med här. Hälsningsordet Compañero förlorar därför något av sin innebörd så som det nu används.
Övriga artister i cirkusvagnen tycks spela sig själva, varav några med erfarenhet av riskfylld flykt undan krig och död, vilket framkommer i förhör i pjäsen. Utan tvivel är Angereds Teater ett gott föredöme när det gäller integration. Regissören Eleftheria Gerofoka är själv ett lysande exempel på det. Men den stora utmaning som förelegat har hon skapat en föreställning som ångar av värme och fysisk och känslomässig energi, där dröm och verklighet flyter samman, stundom med stöd av Handkes poesi, och skapar en lättsam känsla bortom det filosofiska bråddjupet.
