[150928] ”De ensamma timmar jag hade tillbringat med att dricka kaffe vid spelbordet, uppfylld av drömmen om ett eget kafé, räckte för mig”. Patti Smith behövde därför aldrig verkställa drömmen om att ha ett eget kafé. Just detta, att drömmen och fantasin får ta lika stor plats som den fysiska verkligheten är någonting som genomsyrar Patti Smiths nya självbiografi M-train.
Boken är ett minneståg där Patti Smith tar vägen via sin barndom, passerar olika platser och dröjer sig kvar vid böcker, människor och tankar. Vi får bland annat följa med henne till Frida Kahlos hem, Café Pasternak i Berlin och Casa Azul i Mexiko.
M-train är hennes andra självbiografi. År 2011 kom Just Kids, som handlade om hennes liv på 60- och 70-talet på Chelsea Hotell i New York med fotografen Roberth Mapplethorpe. M-train har ett annat mer experimentellt tilltal än Just Kids och rör sig inom en längre tidsperiod. Det förekommer andra centrala personer som exempelvis hennes avlidne make Fred Smith och en cowboy som är hennes återkommande drömgestalt.
M-train består av anekdoter som omsorgsfullt målar fram bilden av en människa som uppskattar att sitta på kafé med en kopp kaffe, se på TV, skriva och läsa. Det finns någonting befriande att läsa om att även den stora poeten och rocklegenden Patti Smith ägnar otaliga timmar framför deckarserier. Att hon delar egenskaper som folk har mest.
Patti Smith uppehåller sig en hel del vid de döda och besöker olika legenders gravar. Det förgångna är närvarande och bildar olika lager med både saknad och sorg, speciellt efter hennes avlidne make Fred. Minnesfragment flätas samman med den verklighet hon befinner sig i.
Men hoppet finns ändå närvarande bland solstrimmorna som letar sig in bland träden och bländar hennes ögon med ljus. Hon låter detaljer bli heliga och viktiga. Vardagen är genomsyrad av magi, som när hon följer med sin vän Klaus till Rockaway Beach och känner att det skulle kunna vara en plats att bo på. I nästa stund dras hennes uppmärksamhet mot en liten tomt med ett högt trästaket, där det hänger en handmålad skylt ”Till Salu”. Utan att ens titta på huset köper hon det. Med fullständig tillförsikt känner hon att detta hus är rätt och alldeles perfekt. Det är med stor tillit som hon tar sina steg i tillvaron och serendipiteten upplevs ha sin givna plats.
Skildringen av hennes tankar är befriade från kulturell positionering och denna trygghet hon sänder ut med sina ord tilltalar och berör mig som läsare. Poesi sipprar fram mellan det konkreta lika naturligt som dag blir till natt. Läsaren välkomnas in i Patti Smiths tankevärld. En värld jag gärna dröjer mig kvar vid och kommer återkomma till, för att ta en påtår och sällskapas av hennes tankar från kafé Ino i New York.
