[150916] 
Kenneth Gustafsons fascination för den litteräre rebellen och visionären Thomas Thorild har tidigare resulterat i framför allt en biografi och en antologi. Nu har han stoppat in sina gedigna kunskaper om detta stormiga liv i romanens form.
Det har blivit en färgstark och mustig skildring, klädd i tidsenlig språkdräkt av ett gustavianskt 1700-tal i en tid av stora sociala spänningar, fäktande pennor och konungslig koll på vad som skrivs och trycks.
De forskare som hittills beskrivit Thomas Thorild som ett unikt geni och en av Sveriges få filosofer har samtidigt beklagat att han inte längre har någon plats i ”vårt samhälles kollektiva minne”, för att citera litteraturvetaren Tomas Forser. Kanske Kungälvsförfattaren Kenneth Gustafson med denna underhållande roman blir den som kan rädda Thorild från den stora glömskan. För det här är inte bara en välskriven och rolig bok om en författare, bondson från Bohuslän, som ansetts alltför besvärlig att förstå sig på utan också en initierad och målande skildring av det litterära klimatet i den gustavianska eran med därtill omsorgsfulla och levande miljöteckningar. Man får också inblick i en betydelsefull period för det svenska pressfrihetsklimatet.
Redan titeln avslöjar att romanen omfattar runt tio år av Thomas Thorilds liv. Berättelsen startar med att han i början av 1780-talet lämnat Göteborg för Stockholm och är inackorderad som lärare hos familjen Hindström, fortsätter via den olycksaliga London-vistelsen över mordet på Gustaf III fram till landsförvisningen 1793. Det är ju först i Stockholm som pennfäktningen mellan honom och främst Johan Henric Kellgren blossar upp. Men Kenneth Gustafson ger boken en rejäl och lustfylld start genom att utmana historikern i sig med vällustiga fantasier om författaren som förförare av husets döttrar med sin lärarroll som täckmantel. Här målas scener upp av utflykter i det gröna med vin, älskog och nakenbad, som tagna ur någon Bellman-visa. Gustafson har också, med den rätt en fiktionens berättare besitter, utnyttjat den brist på kännedom man har om Thorilds fru Gustavas tidigare liv.
Föreställningar om Thorilds privatliv flätas så samman med citat och annat som är historiskt belagt, mycket tack vare den framlidne Thorildforskaren Stellan Arvidson. Dramadokumentärer i romanform om historiska personer har blivit allt vanligare. Redan när Kenneth Gustafson 2010 gav ut biografin ”Thomas Thorild – skalden, rebellen” förklarade han att han tror sig ha läst det mesta som finns skrivet om Thorild på svenska, plus några skrifter på annat språk. Att därför som recensent av denna roman ge sig på att ställa verkligheten mot dikten vore tämligen utsiktslöst.
Den litterära striden handlar ju framför allt om att Thorild med sitt diktstycke Passionerna bröt mot den rådande klassicismen för en ny och friare estetik, som främst handlade om att uttrycka och inte att beskriva sin känsla. Han chockerar också med sina revolutionära idéer. Det gör att hans frenetiska strävan efter litterär berömmelse inte kommer längre än till ett förödmjukande ”tröstpris” i en skaldetävling utlyst av det vittra och inflytelserika sällskapet, där Kellgren var sekreterare, Utile Dulci (efter ett Horatiuscitat som betyder Det nyttiga förenat med det nöjsamma). Skandal följer på skandal. Thorild får allt svårare att få sina texter tryckta. Bristen på pengar gör sig ständigt påmind och decimerar vänkretsen, dock inte helt. Andra samtida diktarprofiler, med olika roller i det litterära klimatet, som Lidner och Leopold och förstås också Bellman, passerar revy och levandegörs. Så ock maktens män runt Gustaf III.
Kenneth Gustafson har med lust och energi och noggrann research skapat ett talspråk som känns tidstroget och trovärdigt, såväl för slott som för andra miljöer. Det är en bok om ett Stockholm som sjuder, ljuder, skramlar och stinker, brusar och berusar med målande miljö- och personbeskrivningar, som om författaren själv varit ett tidens ögonvittne. Ingen dålig utmaning för den som har film i tankarna. Romanen levandegör en viktig period i Sveriges litterära landskap utifrån en diktarsjäl med gigantiskt självförtroende och med en målsättning ”att förklara hela naturen och reformera hela världen”.
Under den förestående bokmässan i Göteborg kommer Kenneth Gustafson själv att berätta om boken på de litterära sällskapens scen, DELS-scenen.
