[150902] Bertrand Russell var en av 1900-talets viktigaste filosofer. Hans roll var tongivande under ett århundrade när sociala värderingar revolutionerades och han göt nytt liv i logik, kunskapsteori och religionskritik.
Och hans insatser för världsfreden var även de betydande. Russelltribunalen som han skapade på 60-talet ville ställa USA inför rätta för dess krig i Vietnam.
A.C. Grayling heter författaren till denna bok. Han är en brittisk filosof som 2011 grundade New College of The Humanities, en oberoende högskola i London. Tidigare var han professor i filosofi vid Birkbeck, University of London.
Redan 2002 kom den här boken på engelska och har först nu översatts till svenska enligt överenskommelse med Oxfords universitets presstjänst.
Grayling skriver i förordet att han velat behandla Bertrand Russells livsverk inom både logiken och filosofin samt hans inlägg – ofta starkt kontroversiella – i samhälleliga, moraliska, politiska och pedagogiska debatter.
Och vi får till en början ett kapitel om hans liv och verk. Filosofin lärde sig ett antal viktiga läxor av Ludwig Wittgenstein, skriver författaren, men Russell tillhandahöll ett helt ramverk, det som numera kallas analytisk filosofi.
Analys innebär i detta sammanhang att med hjälp av metoder och idéer hämtade från formallogiken noggrant undersöka filosofiskt viktiga begrepp och det språk i vilket det uttrycks. Russell skapade inte den analytiska filosofin på egen hand utan var påverkad av logikerna Guiseppe Peano och Gottlob Frege och av Cambridgekollegerna G.E. Moore och A.N. Whitehead – liksom av 16- och 1700-tals tänkarna Descartes, Leibniz, Berkely och David Hume.
Russell var både populärfilosof – en vis man som hade något att lära mänskligheten – och professionell akademisk filosof.
Bertrand Russell föddes den 18 maj 1872 i en berömd släkt med anor från hertigarna av Bedford. Hans farfar, lord John Russell, införde parlamentsreformen 1832, det första steget mot demokratisering av parlamentet. Han var också premiärminister i två perioder och Bertrand Russells morfar, lord Stanley av Alderley, var en av lord Johns politiska bundsförvanter.
Russells föräldrar var ovanligt nog för tiden bl a engagerade i progressiva frågor som familjeplanering och kvinnlig rösträtt. Hans far, viscount Amberley, valde John Stuart Mill som icke-religiös gudfar till honom men Mill dog strax före Russells ettårsdag så inflytandet var indirekt om än betydande.
Amberleys politiska karriär gick i stöpet när det blev allmän känt att han stödde användningen av preventivmedel.
Russells mor och systrar dog i difteri när han var två år gammal och arton månader senare gick fadern bort. Bertrand Russell togs om hand av farföräldrarna men farfadern dog bara tre år senare. Farmodern uppfostrade honom puritanskt medelklassviktorianistiskt och på försättsbladet i den bibel hon gav honom när han fyllde tolv skrev hon: ”Du skall inte följa mängden i det som är ont.”
Vilket förblev en princip för Bertrand Russell genom livet.
Han började läsa matematik på Trinity College 1890 och gjorde så de tre första åren där. Fjärde året ägnade han åt filosofin. Alys Pearsall Smith, en amerikansk kväkare som var fem år äldre än han, var hans första kärlek som han träffade sjutton år gammal och de gifte sig 1894. Russells familj fann henne högst olämplig då det fanns sinnessjukdom i hennes släkt. De båda flyttade, tack vare Russells fasta forskartjänst på Trinity, så småningom till Berlin där han studerade den tyska socialdemokratin och skrev en bok om den. Det var hans första bok av totalt 71 böcker och häften och ett oräkneligt antal artiklar.
I Berlin såddes fröet till vad hans yrkesliv skulle komma att handla om: naturvetenskap och samhälleliga och politiska frågor. Och han började hålla föreläsningar om Leibniz filosofi och i ett upprymt flöde av inspiration skrev han på bara några månader sin första stora avhandling, vilken blev ”The Principle of Mathematics”.
Den intellektuella berusning han upplevde 1900 skulle aldrig återkomma, skriver författaren. Och det berodde bland annat på att han upptäckte att han inte längre älskade sin hustru. Vilket han berättade för henne, något han senare skrev att han ångrade. Russell genomgick vid samma tid en känslomässig omvälvning när han bevittnade det sjukdomslidande som drabbade hustrun till hans före detta lärare. Att se hennes djupa isolering som svåra plågor innebär förändrade i ett svep hans världsbild. Och senare var det till denna händelse han kopplade sin pacifism, sin längtan efter barn och sin alltmer stegrande sensibilitet och den starka känslan av att vi alla ytterst lider av obotlig ensamhet. Denna erfarenhet skildrar han på ett rörande sätt i sin självbiografi.
Så här långt i boken har vi fått en kronologisk bild av hans uppväxt och karaktärsdaning. Och att han hade en utomäktenskaplig affär som ledde till skilsmässa från första frun och att han hamnade i fängelse för sin pacifism under första världskriget och att han fick sina två första barn i femtioårsåldern med Dora Black som han gifte sig med 1921 är även det en kronologi i berättandet.
Men i andra kapitlet som handlar om logik och filosofi blir det lite väl introvert och akademiskt emellanåt. De inledande meningarna i kapitlet säger kanske det väsentliga om vad som avhandlas:
Enligt egen utsago var Russells huvudsakliga filosofiska syfte att ta reda på huruvida man kan veta något med säkerhet. Denna ambition, precis densamma som Descartes hade, hade vuxit fram inom honom som en följd av två tidiga intellektuella kriser: hans förlust av sin religiösa tro och hans besvikelse över att tvingas acceptera att obevisade axiom låg till grund för geometrin.
Redan i förordet skriver A.C. Grayling:
De läsare som inte är särskilt intresserade av logikens och filosofins mer tekniska aspekter kan hoppa över kapitel 2 och 3 och istället inrikta sig på kapitel 1 och 4 där Russells liv och hans bidrag till den allmänna debatten skildras.
Så låt oss hoppa till kapitel 4.
Bertrand Russell bidrog i omfattande utsträckning till debatter om moral, politik, religion, utbildning och frågor om krig och fred. Han uppfattade detta som frågor om känslor och åsikter, förbundna med livets praktiska angelägenheter. Dock vågade han sig på i vissa av sina skrifter en redogörelse för etikens grunder.
Han var mycket mer av en moralist än av en moralfilosof, skriver Grayling.
Bertrand Russell fick nobelpriset i litteratur 1950. Den bok som åberopades var ”Marriage and Morals” – han skrev mycket om praktiska moraliska frågor, och boken är inriktad på sex och familjeliv. Enligt Russells uppfattning har sexualmoralen två huvudsakliga källor: mannens önskan om att säkert veta att han verkligen är far till de barn som hans kvinna fött och den av religionen uppmuntrade övertygelsen att sex är syndigt.
Detta var mycket kontroversiellt för sin tid, och många förfasade sig över att svenska nobelkommittén gav Russell nobelpriset.
Han säger vidare i boken att de allmänna principer som han tycker att sexualmoralen bör grunda sig på är enkla och få. För det första bör sexuella relationer bygga på ”så mycket som möjligt av den djupa, seriösa kärlek mellan man och kvinna som omfattar bådas hela personlighet och leder till en förening som berikar och upphöjer dem båda.”
En av Russells principer är att ett visst mått av otrohet kan accepteras. Det är moralisterna, och religionens syn på sex, som underblåser svartsjukan, menar han.
Otrohet bör inte betraktas som något förfärligt…en förvissning om den avgörande styrkan hos en djup och bestående tillgivenhet, är det ett mycket bättre band än svartsjukan.
Vidare säger han att det inte bör finnas några invändningar mot ett fritt äktenskap, under förutsättning att kvinnan inte har barn med en älskare vilket hennes make förväntas uppfostra. Att hans eget äktenskap med Dora tog slut berodde delvis på detta bekymmer.
Russell var inte ateist, utan agnostiker. Folk brukar bli förvånade när de får höra detta, skriver Grayling. Han godtog alltså möjligheten att det skulle kunna finnas en gudomlighet men ansåg det högst osannolikt. En gång fick han frågan vad han skulle göra på dödsbädden om han upptäckte att Gud fanns. Han svarade att han skulle läxa upp Gud för att han inte tillhandahållit tillräckliga bevis för sin existens.
Det han satte störst tillit till var nog utbildning. Om än han reviderade sin universaltro på det efter att han och hustrun Dora grundat Beacon Hill School och upptäckt hur mobbing och pennalism kunde förstöra eleverna.
I politik, slutligen, hade han mycket att säga. Han var pacifist och en av grundarna till kärnvapenmotståndet i Storbritannien. En något kontroversiell åsikt han hade, var att en världsregering skulle kunna få kontroll över världen och hindra det slutgiltiga kärnvapenkriget.
Han levde till 1970, dog 97 år gammal, och lär på dödsbädden ha sagt att han ”hatade så att lämna denna värld.” Det står inte i den här boken, utan det har jag läst någon annanstans – om denna stora tänkare Bertrand Russell som alltid har fascinerat mig.
Är detta en bra bok då? Ja, det får man väl säga. Fast ingen höjdare ändå, Lite för packad med information på sina 200 sidor, men det är ingen tvekan om att A.C. Grayling kan sin Bertrand Russell. Trots det.
