[150816] Alice Petrén var under många år Sveriges Radios korrespondent i Frankrike. I sin bok Made in France skildrar hon med en fin blandning av personlig upplevelse och saklig analys de senare decenniernas politiska och sociala utveckling i landet och ger också en fördjupande bild av tradition och kultur och vilken betydelse de har för värderingar och värderingsförändringar i dag.
När attentatet mot Charlie Hebdo ägde rum var boken i det närmaste klar, men Alice Petrén fick rycka in och rapportera direkt om händelseutvecklingen under mördarjakten och dess upplösning. Hon bevittnade också hur responsen såg ut från det etablerade Frankrike och hur utländska statsöverhuvuden kom för att i en demonstration uttrycka sin sympati och sin beslutsamhet att förstärka kampen mot terrorn. Dessvärre kunde Alice Petrén liksom vi andra konstatera att bland de deltagande fanns ledare som stöder och utövar terror, både mot sin egen befolkning och mot andra länder. Det blev ett sista kapitel i boken, som dock placerats först.
En sak som attentatet mot Charlie Hebdo ytterligare aktualiserade och som Alice Petrén redan skrivit mycket om i redan klara kapitel är de ökande motsättningarna mellan befolkningsgrupper, där de alltmer torftiga och nedslitna förorternas ofta muslimska invånare diskrimineras och aldrig får någon möjlighet att via eget arbete skaffa sig ett bättre liv. Desperationen stiger i takt med att nya generationer och nya invandrare isoleras i dessa förortsgetton, där snart bara narkotikahandel och annan kriminalitet är de enda affärsidéer som ger någon avkastning. Allmänna kommunikationer saknas som regel, och den ofta brutala, korrupta och tjuvaktiga poliskåren håller sig undan.
Situationen gynnar det extremnationalistiska partiet Nationella fronten, vars partiledare Marine Le Pen mycket väl kan bli Frankrikes president om korten faller rätt för henne i valets inledande omgångar. Alice Petrén berättar livfullt om möten med många franska toppolitiker, hon har till exempel ett animerat tankeutbyte med Nicolas Sarkozy om huruvida Stieg Larssons Millenniumböcker är stor och betydelsefull litteratur eller inte. Det bör tilläggas att Sarkozy är den som tror på den larssonska trilogins odödlighet.
Mycket finns att säga och skriva om den franska överklassens, och dit får toppolitikerna räknas, ingen fejkad folklighet där, arrogans och stöddiga självtillräcklighet. Alice Petrén berättar inlevelsefullt om den salvelsefulla fjäskighet med vilken en journalist i all ödmjukhet förväntas närma sig sådana politiker, till exempel vid förfrågan om en intervju. Desto mer gåtfullt är det att den knubbige tönten Francois Hollande lyckats bli president. Han olycksaliga förmåga att gång på gång göra bort sig och tappa ansiktet har blivit en mardröm för hans parti, och att han skulle ha minsta chans att väljas om förefaller uteslutet.
Till den franska politiska nationalkaraktären hör en grandios självbild. Man ser sitt land som en stormakt, och ett av de löjligare uttrycken för detta är att man envist tvingar Europaparlamentet till en svindyr och fullständigt onödig flyttkarusell mellan Bryssel och Strasbourg. Bokens titel Made in France syftar på vilken vikt man i landet lägger vid att bevara inhemska produkter och varumärken. Franska bilar dominerar bilmarknaden och givetvis håller man hårt på att vin och ost ska vara inhemska.
Det blir mycket dyrt för EU att hålla det ofta olönsamma franska jordbruket under armarna med subventioner, som Frankrike ställer som villkor för att medverka till gemensamma lösningar på andra områden. I längden kan inte detta system få fortsätta, det är för dyrt. Frågan är vad som händer då. Blir den franska protektionismen starkare, på samma sätt som främlingsfientligheten ökar liksom misstänksamheten mot framför allt muslimer. Det återstår att se.
Både den förre presidenten Sarkozy, som ju siktar på come back och kan ta de högerröster Marine Le Pen behöver, och den nuvarande presidenten Hollande, har i sina valkampanjer lovat upprustningar av fattiga bostadsområden och åtgärder som skulle kunna förbättra möjligheterna för befolkningarna där, men när de kommit till makten har de släppt sina löften. Frankrike brottas med stora budgetunderskott redan som det är, och ägnar sig redan åt en del kreativ bokföring för att något så när hålla sig inom eurozonens budgetregler. Resurser till omfattande bostadssaneringar och en mer aktiv arbetsmarknadspolitik finns inte.
Det här betyder att ett redan lågt förtroende för politiker i befolkningsgrupper med utländsk bakgrund sjunker. Grogrunden blir bättre för kriminalitet och terrorism. Risken för omfattande upplopp och attentat ökar för varje dag. Det skickar onekligen en signal till Sverige: integrationspolitiken måste bli bättre och mer inkluderande.
Trots allt älskar Alice Petrén sitt Frankrike, och det är lätt att förstå varför. Den trivsamma kvarterskulturen i städerna, där alla känner alla och det finns gott om specialiserade småbutiker och trivsamma caféer är naturligtvis oerhört mysig att vara delaktig i. Den levande landsbygden med åkrar, vinodlingar och betesdjur bidrar också till de höga livskvaliteten för den som har möjlighet att resa runt eller kanske bosätta sig i någon vackert åldrad by med medeltida anor.
Made in France är synnerligen informativ, rapp och elegant i sina formuleringar, klar i analysen och kärleksfull i sin inställning till ett motsägelsefullt men i grunden älskansvärt land.
