[150807] Den amerikanska författarinnan Jill Alexander Essbaums debutroman Hausfrau har hyllats av den internationella kritiken och kallats en modern Madame Bovary efter Flauberts mästerverk från 1856. Här som där handlar det om en kvinna i ett olyckligt äktenskap som söker en ny mening i livet genom att ge sig in i nya sexuella förbindelser.
Till skillnad från Emma Bovary har Anna Benz inte blivit besviken på äktenskapet och sin man därför att hon jämför med hur det är i kärleksromaner. Anna Benz lever i ett kristillstånd som bland annat betyder att hon går i terapi hos en jungiansk terapeut, och terapisessionerna finns med i boken och bidrar till att forma bilden av Anna och hennes existentiella predikament.
Som sig bör i en psykologiskt trovärdig och välkomponerad roman är det inte en enskild faktor som uteslutande blir orsaken till en tragisk utveckling. Äktenskapets instängdhet och Annas brist på kärlek till sin man ligger i botten, men när mannen får en tjänst vid en bank i Schweiz och familjen flyttar dit från USA accentueras problemen. Att bli en gedigen schweizisk hausfrau, hemmafru, är ett krav som Anna inte alls kan ta till sig och anpassa sig till.
Så händer det att hon möter Stephen, en amerikansk forskare som gästarbetar i Schweiz. En passionerad kärlekshistoria bryter ut, och den resulterar i att Anna får en dotter som hon låter sin man tro att han är far till. När Stephen överger henne fördjupas krisen och hon skaffar nya älskare.
En av dem går på samma kurs i tyska som hon, och kursen innebär att hon får en del egen tid och ett nytt umgänge. Till hjälp med barnen, den tio månader gamla flickan och två pojkar på åtta och sex år, har hon sin svärmor, som naturligtvis också tvivlar på hennes kvaliteter som maka och mor.
Boken är indelad i tre delar, september, oktober och november. Den episka tiden är alltså tre månader, under vilka väldigt mycket hinner hända på vägen mot ett uppslitande slut, som inte ska avslöjas här. Men det kan sägas att en av pojkarna dödas i en bilolycka, vilket bidrar till Annas desperation och dåliga samvete.
Det ifrågasättande av hennes karaktär som terapisessionerna innebär bli en växande plåga. Hon konfronteras med det jungianska skuggbegreppet, bilden för hur delar av vår personlighet kan ligga i ”skugga” så att de inte är åtkomliga för medvetandet samtidigt som karaktären påverkas negativt av dem. Osäkerheten på identiteten bidrar till att hon inte står emot sexuella attacker. Medan hon försöker upprätthålla en stabil familjefasad blir livet alltmer kaotiskt, hon reser hit och dit med de punktliga och pålitliga schweiziska tågen medan mobilen surrar av pockande meddelanden.
Hausfrau väcker medkänsla och insikt, det är goda egenskaper hos en roman. Den belyser också det faktum att kvinnors villkor fortfarande kan vara mycket annorlunda än mäns när det gäller att förhålla sig till socialt tryck och konventionella förväntningar. Det paradoxala är att upproret mot sådana konventioner också kommer att styras av dem och ta sig former som egentligen inte verkar frigörande utan tvärtom leder till nya beroenden. Att Madame Bovary inte kunde finna en annan väg än den förbjudna sexualiteten ut ur sitt familjefängelse är ju en sak, men att en kvinna i tjugohundratalets början inte ser andra och mer konstruktiva utvägar är sorgligt. Så går det åt fanders också.
