[150504] Jang Jin-sung var högt uppsatt, närmast en hovpoet under Kim Jong-Il. Men inte ens det gjorde honom säker. Tvärtom är det nästan ännu svårare att hålla sig på god fot med den lynnige diktatorn. När Jang Jin-sung tappar sin diktbok där han skrivit regimkritiska dikter bestämmer han sig för att fly landet för gott.
Frågan är hur vi värderar våra liv. Vad vi ser på som viktiga i dem.
I rika och trygga länder är det ofta luddigt, vi engagerar oss i saker som nästan alltsammans är tillägg, bekvämligheter för att göra våra liv ännu lättare. I andra änden av skalan är det bokstavligen talat överlevnad dag för dag. Inget är säkert.
Jang Jin-sung bodde innan sin flykt i Pyongyang. Bara där höjer han sig över majoriteten av Nordkoreas medborgare, och att han sedan ingår i ett arbetslag som arbetar med att föra ut nordkoreansk propaganda i sydkoreanska sammanhang ger honom till och med tillgång till sydkoreanska tidningar och medier, något som annars är strikt förbjudet.
Det är där någonstans det skär sig för Jang Jin-sung. När han upptäcker att världen runtom faktiskt inte bara hatar, utan även tycker synd om Nordkorea, börjar de lögner han serverats sen barnsben uppenbaras för honom. Han flyr med de anteckningar och tankar han har med sig om detta.
Flykten i sig är sedan otroligt spännande, det är nästan ett Eyes Wide Shut-läge. Den ska läsas, inte beskrivas i förhand. Men bara så: vilken tur, att detta finns nedtecknat. Det är de personliga historierna som gör att Nordkoreas stumma diktatur blir kött och blod. Som verkligen visar vilka som tar skada av Nordkoreas politik: folket. Detta är arvet från den käre ledaren: en ständig balansgång som ofta bär åt ett obehagligt håll. Bestraffningens håll. Dödstraffens håll. Fånglägrens håll. Dödens håll.
Nordkorea ser man lätt på med road blick. För att det är så märkliga förehavanden, att lögnerna som sprids är så uppenbart falsifierbara och så grandiost uppblåsta. Men det är inte ett skämt för folket som tvingas bo i landet. Det är på allvar.
Frågan är hur vi värderar våra liv. Vad vi ser på som viktiga i dem.
