[150216] I femhundra år har romer bott i Sverige, och hela tiden mötts av diskriminering, rasism och misstro. Allt från tvångssteriliseringar till tvångsförflyttningar till olaglig registrering till tvång att hela tiden röra på sig. Den här boken är ett utrymme där romernas sak synliggörs och främjas.
Sedan jag var och såg Grotescos liveshow på Scalateatern har jag inte kunnat släppa den. Givetvis för att den var oerhört rolig hela vägen, med all perfekt komisk tajming, bredd och alla populärkulturella blinkningar man kan tänka sig. Den gick rakt in. Men det som satte sig mest var inte sketcherna The Trial, Studentmottagningen eller ens Ett kilo mjöl.
Det var den tankeväckande sketchen Romen och Julia.
Den börjar humoristiskt, med ett medelklasspar som diskuterar sin dotter. Varför har hon inte pratat om den nya killen förrän nu? Julia kommer in till slut, och Romeo visar sig vara en romsk tiggare med käpp och blå täckjacka. Kulturkrocken är förstås ett faktum, speciellt när Romeo bjuder in sin familj. Det hela blir alltmer hätskt och alla fördomar kommer fram: det är ligor, organiserat, de vill egentligen inte bara jobba. Det hela mynnar ut i en sång som romerna sjunger. Början:
Spotta på mig, det kan jag ta
För det är skillnad på att bli spottad på, men ändå kunna leva och inte tvingas bo i kloaker. Grader i helvetet.
En av de vanligaste mediebilderna av romer idag är människor som kommit från Rumänien och tigger. De allra flesta bilder som reproducerar visar att romer står utanför (och i konflikt med) det svenska samhället. Det är en bild som måste upphöra om samhället ska visa sig vara öppet och modernt.
Vi är romer breddar och förklarar begrepp som resandefolk, romani chib och Porajmos (den romska benämningen av Förintelsen), i olika sektioner om olika faser som det romska folket fått utstå och genomgå under de många åren i Europa. Texter varvas med intervjuer och bilder och tack vare att så många olika människor får komma till tals känns bilden heltäckande, upplysande och viktig.
Det är svårförståeligt att på pass grova, integritetskränkande handlingar begåtts mot romer så pass långt in på förra seklet. Och det sker fortfarande. Men mer och mer fördöms antiziganismen, mer och mer dör fördomarna bort. Vi är romer behövs för att kasta ljus över den romska saken.
Det går framåt. Långsamt framåt, i varje fall inte bakåt (förhoppningsvis).
Mycket är förlåtet, eller på väg att läkas. Ingenting är glömt.
