[141209] För den förbipasserande världen på nedre S:t Eriksgatan ser det mest ut som en svart träport. Ovanför vajar en svart flagga med en orange fjäderpenna, som korsats med en dator.
Ett garage? Ett underjordiskt serverrum, som det insprängt i Vita Bergen? Ingetdera, faktiskt. Bakom dörren och ned för en trätrappa ligger Författares Bokmaskin, tryckeri till vardags, föremål för en av Stockholms poesifester i mitten av november.
I år vindlade kön, när den var som längst, ända ut på gatan. Totalt var nästan tvåhundra poeter där för att lämna sina dikter, få dem inskrivna i boken och komma med i den årliga antologin. Klockan tio slogs portarna upp, då hade redan ett par tidiga poeter hängt på låset sedan klockan nio. En lokaltidning hade skrivit fel tid. Det ledde även till tråkigheter senare, då någon trott att sista inlämningstid var 14:00. Den var i själva verket 13:00.
Men i år skrev i alla fall tidningar, till exempel Vi på Kungsholmen. Tidigare har det på sin höjd nått kalendariet i de stora tidningarna – någon dag för sent. Och så Yukiko Duke på Vi förstås, som skrev inför fyrtioårsjubileet 2012.
Poesi på en dag behöver säkert förklaras. Det är något så enkelt och icke-vinstdrivande som ett evenemang där vem som helst, etablerad poet såväl som glad amatör, kan komma och lämna en dikt. Redan samma dag sammanställs en antologi, som trycks och kommer i deltagarnas hand under kvällen. Sedan är det poesiuppläsning ur boken, och alla som vill får läsa.
Författares Bokmaskin kanske också behöver sin förklaring. Sedan 1972, då fyra författare drog igång ett tryckeri som ville verka för att fler författare skulle kunna ge ut egna, oberoende verk. Utan band till storförlag eller tomma löften om distribution och marknadsföring som det aldrig blir något av. ”För det fria ordet” är den ledande tanken med tryckeriet, än idag. Över 4000 författare har gett ut böcker på tryckeriet, som sedan många år håller till längst ner på S:t Eriksgatan. Förutom tryckning är det alltså årligen hem för en poesifest.
Festen i år blev den mest välbesökta någonsin. Källarlokalerna var fulla av poeter, i alla åldrar, av alla slags etniciteter, med olika erfarenheter och kön. Det blev trångt i lokalerna, när alla skulle ta sig in och lyssna och läsa, och för oss som jobbade där kunde det stundtals kännas som om tusen saker inte skulle ordna sig.
Men allt ordnade sig. Under kvällens lopp stod säkert närmare 60 poeter på scenen totalt, byttes av, och Börje Crona var som vanligt presentatör. På morgonen innan poesifesterna, innan någon dikt kommit in och diktplanket där man hänger upp alla dikter är tom, har man svårt att tro att det kan bli någon bok. Hur gå från ax till limpa på några timmar? Men under dagen fylls väggen på, poeterna lämnar in sina dikter och allt blir sedan till slut till bok. Så 2014. Så även nästa år. I ett par år framöver lever Poesi på en dag.
