[141201] 
Det är ju samma varteviga år! I affärer där man handlar varor, på julfester, när släkten samlats för att äta Aladdin och titta på en tecknad anka och hans vänner. Vi kan dem, vi har tröttnat på dem, men ändå vill vi höra dem så fort kalendern slår över till december. Det är julplågorna vi minns.
Henrik Jönsson och Anders Rayner har i en tidigare bok kartlagt sommarplågor som vi svenskar utsatts för under åren, och nu har turen alltså kommit till julplågorna.
Julplåga: alltså en låt som kommit att upptas i den allmänna julkanonen och som av en eller annan anledning letat sig in på best of-skivor, Spotifylistor och affärers hetsiga handla-och-gå-listor. Med avstamp i Bing Crosbys ”White Christmas” går författarna igenom ett urval av de julhits som skvalat i radioapparaterna från 1940 till 2014.
Det är en brokig blandning, förstås. Jönsson och Rayner har vinnlagt sig om att förutom att rada upp de mest välkända, svenskaste, mest amerikanska, mest ”juliga” och/eller dansanta, också hitta de knasigaste.
Kandidater? Ja, det finns en del. Yngve Stoors ”Sjömansjul på Hawaii” från 1945 till exempel – en jullåt som med steelgitarr, ukulele och hula-hulavibbar försöker att förlägga julen till Söderhavet.
Coole Piet – en rappande variant av den rasistiska holländska traditionen Zwarte Piet – och verket ”Paniek in de confetti fabriek” är även det en väldigt märklig kreation.
Mellan pärmarna i ”Julplågor” ryms förstås också Leif ”Loket” Olsson och Harald Treutiger när de ger sig på något man vanligtvis inte förknippar programledarna med – de rappar om julen.
Boken är välresearchad, sprudlar av kunskap och skrivglädje, och Jönsson och Rayner har fått till en lättsam och rolig ton som gör att det jobbiga och tjatiga med julplågor snarare övergår i något annat. Plötsligt iakttar man hela julplågefåneriet utifrån – och det är ju ett ganska så roligt fenomen.
En vinjett som också löper över sidorna är en genomgång av svenska julkalendrar sedan 1960. Man har valt att kalla denna vinjett ”Six degrees of Johannes Brost”, förstås ett väldigt roligt tilltag. Det visar sig nämligen att alla julkalendrar inte är mindre än sex steg från något som Johannes Brost gjort.
Har man musikintresse borde man läsa ”Julplågor”. Tycker man om julen borde man läsa ”Julplågor”. Hatar man julen borde man läsa ”Julplågor”. Kanske borde man göra den till en alternativ Årets julklapp.
