[141111] Tre händer i luften med var sin döskalleattrapp och frasen ”Att vara eller inte vara” snabbt åtföljd dock av ”att välja eller inte…” och publiken kanske har kunskap nog att tänka att det här inte handlar om Shakespeare och Hamlet. Men liksom där handlar Masthuggsteaterns nya pjäs ”Utanför boxen” om makt och modet att våga förändra. Makt är i hög grad temat också på Angereds teater i pjäsen ”Vem bestämmer över Angered?”.
Den teater som idag erbjuds skolorna verkar åtminstone tillfälligt ha tagit paus från att ersätta svensk skolas allt sämre klassikerundervisning för att i stället dissekera den allt mer komplexa samtiden. Den dynamiska barn- och ungdomsteater som växte fram på 1970-talet kunde få se sig anklagad för politisk indoktrinering. Nu finns i Göteborg en ”barnteaterakademi” som ställer frågan vad som är politisk teater idag och vilket ansvar barn- och ungdomsteatern har när det gäller att ta hand om ”svåra, komplexa frågor av samhällelig och etisk art”.
Budskapet i de här två ytterst frispråkiga och tankeväckande produktionerna är att se maktens strukturer, tänka själv och våga ta steget att förändra. Båda kan mer eller mindre ses som resultat av den så kallade devisingmetoden, som bygger på ett kollektivt skapande utifrån ett givet tema, en arbetsmetod som de senaste åren resulterat i en mängd nya produktioner inom framför allt barn- och ungdomsteatern. En antologi om devising gavs förra året ut av Barnteaterakademin.
”Utanför boxen” är Masthuggsteaterns tredje och sista produktion på temat En annan värld efter ”Alexander och påfågeln” och ”En katastrof till trädgård”. Tre skådespelare med tre tv-monitorer och tre svarta boxar vrider och vänder på begrepp som fördomar och normer och handlar i botten om hur vi är programmerade att hålla oss i trygghet innanför den fyrkantiga beteende- och åsiktsboxen men med möjlighet att våga förändring. Som exempel får vi följa med tillbaka till år 1979, när definitionen om homosexualitet som en psykisk sjukdom snabbt togs bort av den då nytillträdda generaldirektören för socialstyrelsen, Barbro Westerholm, efter en demonstration av gay-aktivister, som tagit definitionen på ordet och massjukskrivit sig.
På plakat, likt dem som förekommer vid demonstrationer, har ensemblen fäst fotografier av henne, andra kvinnor och män genom historien som haft avgörande betydelse för samhälleliga förändringar, som slaveriets och apartheids avskaffande, kvinnlig rösträtt osv. Att synen på homosexualitet hör till det mer svårbemästrade illustreras via ett rörande videosamtal med en ung homosexuell man i Iran, som om han avslöjas kan riskera dödsstraff. Tempot i den drygt timslånga föreställningen är högt, ibland lite väl högt för den mängd information som förmedlas. Att de tre skådespelarna, Åsa Bodin-Karlsson, Hans Brorson och Yasmina Ould el Kabl, inte distanserar sig från ämnet utan är både privata och självutlämnande stärker kontakten med publiken av högstadieelever, som kantar scenens fyra sidor och denna dag kommer från friskolan Fenestra i centrala Göteborg. ”Jätteviktig”, blev omdömet från en av grabbarna spontant på min fråga på vägen ut.
Den har makt som har möjlighet att påverka och åstadkomma förändring i stort som smått är det raka budskapet i föreställningen ”Vem bestämmer över Angered” av Angereds teater, som nu återvänt till ett uppfräschat och attraktivare kulturhus, Blå Stället. Här sitter publiken runt tre sidor av ett stort scengolv, vars fond har formen av brant sluttning, likt en skateboardramp. Den får fungera som en tydlig metafor för en svårkontaktad och falskmyntad makthavare. Tilltalet är på en gång glatt, upproriskt, uppfordrande och reflekterande i försöken att definiera vem som bestämmer över dig. Svaren, som bygger på intervjuer bland ungdomar i Angered, är många – från föräldrar, lärare, kompisar, politiker, till jag själv och även Gud! ”Hur känns det i kroppen att ta beslut som förändrar andras liv?” hör till raden av frågeställningar, när maktstrukturerna ska kartläggas, också i dansens form av en kvinnlig skådespelarkvartett.
Helheten blir till en upprorisk appell från förorten med budskapet att förändring är möjlig. Om man nu inte lyckas uppfatta allt som sägs live eller ur monitorerna så säger atmosfären som aktörerna skapar en hel del. Citat från kända personer finns också återgivna i programbladet. Däribland den anarkistiska feministen Emma Goldmans slagord ”om det inte dansas under revolutionen så kommer inte jag”. Från demokratins vagga Grekland, där från början bara infödda män över en viss ålder hade rösträtt, är det intressant att läsa ett citat av filosofen Aristoteles (300-tal f kr): ”I en demokrati kommer de fattiga ha mer makt än de rika, för de är fler, och majoritetens vilja är den viktiga”. Tål att begrunda.
