[141111] Sara Maria Danius, född den 5 april 1962, professor i litteraturvetenskap, essäist, kritiker, ledamot av Svenska Akademien sedan 2013. En stor del av den akademiska karriären förlagd till USA där hon vistades under tio år.
Det kan ha inneburit att hon var tämligen okänd för en bredare svensk allmänhet när plötsligt offentlighetens alla strålkastare riktades mot henne sedan Peter Englund ringt en kväll och stört i middagsförberedelserna med sin inbjudan till Akademien. Nu kan alla som vill stifta närmare bekantskap med Sara Danius, både på ett biografiskt och ett litterärt plan, göra det genom antologin Husmoderns död och andra texter.
Sara Danius är utan tvekan en briljant skribent, hennes texter präglas av klarhet och stringens och en avundsvärd förmåga att förspråkliga tillvaron på ett sätt som både innebär att den analyseras och tillgängliggörs utifrån nya och spännande perspektiv. Hon har en uppdriven känsla för de små tingens och tecknens innebörder och symboliska utsagor, hennes bildspråk präglas av sinnlig konkretion.
Det måste dock sägas att man för att ha fullt utbyte av boken behöver dela Sara Danius brinnande litteraturintresse, de allra flesta texterna är artiklar om litteratur av varierande slag som recensioner, essäer och mer principiellt hållna litteraturteoretiska diskussioner. Om man som jag hör till dem som har det där litteraturintresset bjuder Sara Danius på en mängd intressanta infallsvinklar, och ibland tänker jag att detta, hördudu, kommer du aldrig att ro i land på ett trovärdigt sätt. Det händer till exempel när Sara Danius i en essä gör gällande att ett utmärkande drag i Thomas Bernhards författarskap är hans unika förmåga att använda kursiv som stilmedel i stället för exempelvis traditionell anföring eller pratminus.
Givetvis fixar Sara Danius det här och visar övertygande på elegansen i Bernhards kursiveringar. Hade hon inte lyckats hade förstås inte texten varit med i den här boken.
Den litterära modernismens framväxt, utveckling, stilarter, språkspel och gestalter är Sara Danius främsta forsknings- och intresseområde. Alltså förekommer här texter om Proust, Thomas Mann, Joyce, Sarraute, Calvino, Esterhazy och många fler. Genusaspekter är viktiga för Danius, och här lyfter hon fram Djuna Barnes som en av modernismens allra främsta författare, ofta förbisedd i en manligt normerad litterär värderingstradition. Ett lästips så gott som något, det är väl inte många som läser Barnes i dag.
Sara Danius sommarpratade förra sommaren, och texten till det pratet finns med här och hör till bokens mer biografiska sida eftersom Sara Danius berättar om sin uppväxt som var ovanlig genom att hon och hennes syster bodde hos sin far, som när flickorna var i tonåren var över de sjuttio. Vilket, som Danius skriver, innebar att systrarna ställde in sina tonårsuppror. Lars Danius var lärare, officer, litteraturintresserad och en god amatörmusiker. Det är en oreserverat kärleksfull berättelse om honom som Sara Danius lyfter fram. Hennes mor däremot, barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren, ägnas inte mycket utrymme. Hon blev ju däremot rejält kvaddad av en annan av sina döttrar, Felicia Feldt, som för två år sedan gav ut Felicia försvann, en svidande uppgörelse med en mor som svek sina barn.
Titelessän, ”Husmoderns död”, är en strålande fyndig och smart text, där Sara Danius genom att analysera tre utgåvor av Bonniers kokbok, åren 1960 till 2010, visar hur bilden av kvinnors villkor förändras. I den tidiga utgåvan beskrivs hur husmor i köket förväntas bedriva en blodig praktik med avlivningar, brutalt skinnflående och styckning, allt visat i explicita bilder. Sedan följer en alltmer abstraherad köksverksamhet, där blod, skinn och stickande och skärande våld försvinner. Man kan väl tänka sig att under den här tiden det också blir vanligare att män förekommer i köket och att det då känns angeläget för kokboksredaktörerna att poetisera matlagningen. Bra där, Sara Danius, hoppas din bok får många läsare.
