[141103] Det har pratats en del om vad platsen betyder fiktionen. Belinda Bauer är en författare som verkligen väljer de platser där hennes berättelser utspelar sig med omsorg. De spelar stor roll för stämningen och ibland händelseutvecklingen. Ofta väljer hon små orter. Landsortsstäder som knappast andas framgång. I Livets och dödens villkor hamnar vi den yttersta utkanten.
Tioåriga Ruby Brick bor med sina föräldrar i ett hus kallat Tillflykten. Ett hus som kanske borde övergivits för länge sedan. Nära det vilda havet i utkanten av en liten ort, Limeburn. Hela berättelsen om Ruby och de kvinnor som råkar ut för en märklig våldsman genomsyras av en rå fuktig vind. Det här är platsen gud och marknaden har glömt. Arbetslöshet och avfolkning.
Det här är ingen vanlig ”whodunnit”-deckare. Ganska snart anar läsaren hur det hänger ihop, men det gör liksom ingenting. Det ökar snarare spänningen. Psykologi är en annan av Bauers styrkor. Vi får en skickligt fångad inblick i en tioårings tankesätt. Barndomens föreställningar och den lilla begränsade värld en 10 åring lever i bidrar till en närmast klaustrofobisk känsla. Platsen och villkoren dess invånare lever under påverkar alla. Det är långt mellan människorna och långt mellan husen.
Avstånden gör att de som trots allt går ut för att försöka roa sig någon kväll har ensamma transportsträckor när de ska hem. Och där börjar en våldsman med ett mycket eget tillvägagångssätt slå till. Han tvingar ensamma kvinnor att klä av sig och säger sedan till dem att de ska ringa hem till sina mammor och säga adjö innan han tar livet av dem.
Ruby Bricks pappa, som är arbetslös börjar ge sig ut på kvällar och nätter för att leta efter den skyldige. Eftersom Rubys mamma jobbar på ortens hotell på kvällarna så får hon ibland följa med, som pappas vicesheriff. Till en början tycker hon att det är spännande och lite mysigt att få sitta där i mörkret med pappa i en egen gemenskap där de äter skräpmat och spanar. Pappan börjar också, men Ruby som någon sorts garant för säkerhet, erbjuda kvinnor skjuts hem.
Det är en mycket trovärdig skildring av en mördare vi får. Hopplöshet, maktlöshet och förtvivlan kan driva en person till fruktansvärda handlingar.
Belinda Bauer har på ganska kort tid skapat sig ett rykte som författare av kvalitetsdeckare. Hennes debut, Mörk jord, kom så sent som 2010 och sedan dess har hon skrivit ytterligare tre uppmärksammade böcker och så nu den här. Hon fick i somras 2014 års pris som Theakstons Old Peculier crime novel of the year award. Men kanske kan man med hennes egna ord, från hennes hemsida, säga ”So I write crime, but really I just write people” – och det är ju i ärlighetens namn mer intressant.