[141027] 
Först vet jag inte vad jag ska vänta mig. Efter ett tags läsning tror jag mig veta – men vad fel jag har. Det här hade jag inte väntat mig av boken. En så bra beskrivning av en depression och av en mani. Däremellan lite stilistiska svackor men det köper jag när innehållet är så intressant. Och det är spännande fram till sista sidan.
Linda Skugge skriver i GP om Johan Kindes bok Passera denna natt att hon önskar att han skrivit en bok om Lustans Lakejer istället. Så kan man väl ändå inte närma sig en bok man ska recensera? Det är ungefär som om jag, som älskar Kent och allra mest deras tredje platta Hagnesta Hill, i varje recension av kommande plattor av Kent skulle skriva; varför gör ni inte en ny Hagnesta Hill istället? Nog för att det är det jag vill och jag förstår att Linda Skugge vill läsa allt om Lustans Lakejer, men jag tycker faktiskt att man ska ta sitt uppdrag som recensent på lite större allvar och recensera det man fått framför sig och inte något annat. För övrigt skriver hon att Johan Kinde imploderar, vilket han själv skriver att han gör i boken. Hur Linda Skugge helt lyckas med att passera problematiken med bipolariteten, depressionerna och manierna, det kan jag bara inte förstå. Men hon kallar honom dock en extraordinär stilist. Och det håller jag väl inte heller helt med om. Språket är på sina ställen fint och följsamt bara för att ibland brytas av ett rätt banalt bildspråk.
Det är den pågående monologen i Johan Kindes huvud som är den stora behållningen. Hans självrannsakan är djup och ärlig. Han förebrår sig själv och sätter sig i den förhördes sits – allt för att däremellan återvända till sina grandiosa stunder i livet. Ett liv i sus och dus. En guds gåva till kvinnorna – nej, det är fel att påstå att han tror det om sig själv. Han är mer av en Casanova som njuter av att förföra kvinnor och tröttnar på dem snabbt för att dra vidare till nästa kvinna. Och här är det hårfint mellan att kalla honom just Casanova eller att inse att han blivit förälskad i något som inte går att uppnå. Jag vet inte vad men han finner det inte i alla fall. Och därför finner han heller ingen ro.
