[141021] Det må ha varit en mäktig syn den oktoberdag 1406 när en engelsk eskader fullbordat sin eskort av koggen The Holy Ghost över Nordsjön till Helsingborg med sin värdefulla last av en 12-årig engelsk prinsessa, Filippa. Hon ska bli drottning av Sverige, Danmark och Norge genom giftermål med Erik av Pommern. Om Filippa, som blev 36 år, dog barnlös och ligger begravd i Vadstena klosterkyrka har Eivor Martinus skrivit en fyllig bok som också ger en mängd fakta om både Sverige och England före och under Filippas livstid.
Fram till i år lär en svensk drottning vid namn Filippa ha stött på idel huvudskakningar. Hennes plats i historieskrivningen har på sin höjd varit som fotnot. Ändå fick hon av sin samtid ord om sig att vara både aktad och kompetent, inte minst som beskyddare av Vadstena kloster. Bland annat trädde denna unga drottning tidvis in i kungens ställe under hans många resor, på grund av krig eller pilgrimsvandring. Våld och fromhet gick hand i hand. Det tycks vara Eivor Martinus intresse för det svenska helgonet Birgitta som lett vidare till hennes forskning om barndrottningen Filippa. Cirka fem år har det tagit henne att skriva boken från att idén slog rot vid ett besök i Vadstena. Där upptäckte hon en imponerande sarkofag, varöver namnet Philippa stod ingraverat i ett vackert färgat fönster. Vem var Philippa?
Resan vidare till den bok som debuterade vid årets bokmässa i Göteborg vittnar om ett föredömligt och omfattande researcharbete. Eivor Martinus såg sig snart nödd att friska upp sina gamla latinkunskaper från gymnasiet i Göteborg med ett års studier i medeltida latin på universitet i London, eftersom de få källor som ändå stått till buds oftast varit skrivna på latin, ett språk som hennes huvudperson Filippa behärskade redan när hon som 12-åring lämnade England.
Ingenting tycks vara lämnat åt slumpen när det gäller att beskriva och försöka förstå en människa och en tid där giftermål mellan länders furstehus sågs som en fredsåtgärd, mord som den snabbaste vägen till makten, där små furstinnors främsta uppgift var att producera arvtagare och det helst så fort de kommit i puberteten och där ett krigstrött folk ständigt fick betala hovens gränslösa överdåd med höjda skatter. Eivor Martinus’ kartläggning av 13–1400-talets England, som Filippa föddes in i, bevisar talesättet att verkligheten gärna överträffar dikten, inte minst vad gäller Shakespeares dramer om Filippas far och äldste bror, Henry IV och Henry V. Hon sätter också läsaren på prov när det gäller att hänga med i de snåriga släktförhållanden mellan furstehusen i det medeltida Europa. Till stöd inleds boken med en kronologisk översikt och två släktträd, ett för Sverige och ett för England.
Den nordiska historien handlade vid tiden för Filippas och Erik av Pommerns regering om Kalmarunionen, Hansans makt, piratvälde och strider om makten över handel och sjövägar i Östersjön och Öresund. Svårare har det varit att framkalla en bild av denna unga Filippa ur det magra källmaterial som finns om henne. Men Eivor Martinus lyckas placera in Filippa i den politiska och religiösa verklighet som möter henne, sedan hon landat på svensk mark. Med inlevelse, fantasi och språklig vigör får vi föreställa oss en liten skräckslagen och sjösjuk flicka på en stormig seglats som varade i cirka två månader med ett följe av 204 tjänare, hovdamer och höga herrar med hästar och vagnar i inalles fjorton fartyg. Det är nog en trovärdig slutsats att Filippa redan då anade att hon aldrig mer skulle se sin far eller sina syskon – syster Blanche, som försvunnit till Bayern som 8-årig brud, och de fyra bröderna Henry, Thomas, John och Humphrey. Med sig har hon dessutom vetskapen om att hennes liv kostat deras mor livet och efter en tid får hon veta att också syster Blanche är död.
Kung Erik får allt mer rykte om sig att vara notoriskt otrogen, stundom våldsam och lär ha misshandlat Filippa svårt när han anklagat henne för att ha orsakat nederlaget i Stralsund 1429. Det har satts i samband med att hon förblev barnlös efter ett missfall. Ett par år tidigare hade Filippa dock som härförare framgångsrikt försvarat Köpenhamn. Ja, det är en svåröverskådlig räcka händelser som trängs på de 250 sidorna för att ge en inramning till Filippas liv. Hon söker sig dock allt mer till Vadstena, där hon blir en varm förkämpe för Birgittinerorden och där hon också dör av okänd anledning.
Själv var Eivor Martinus 16 år då hon gjorde sin första resa över Nordsjön i andra riktningen, också i uselt väder, men då av kärlek till en betydligt äldre man som hon träffat i Göteborg och som är orsaken till att hon sedan studentexamen huvudsakligen bott och arbetat i London, som författare, översättare, gymnasielärare i svensk litteratur samt teaterproducent- och regissör. Senast skrev hon en bok om Strindberg och hans kvinnor för engelska läsare – Strindberg in love, också översatt till svenska.
Med denna bok lyckas hon väcka intresse för en tid som är väl värd att känna till. Så mycket kunskap har hon samlat på sig att det också givit upphov till allehanda sidospår och en och annan upprepning, som ställer läsandet på prov. Men vill man försöka förstå en betydelsefull epok och hur ett livegenskap som att födas till prinsessa på den tiden kunnat gestalta sig så är den här boken en stor tillgång.
Som av en händelse har, helt ovetandes om varandra, ännu en bok om drottning Filippa utgivits detta år, av Marie-Louise Flemberg. När den kom i våras låg Eivor Martinus’ manus sedan länge hos förläggaren. En annan bok om kvinnor med makt och betydelse som historieskrivningen osynliggjort presenterades under bokmässan, antologin Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhults slott med Alexandra von Schwerin som projektledare. Ingen av dessa böcker har jag dock läst, men det visar att kvinnor i maktposition genom tiderna har mycket att tillföra historieskrivningen och att det tycks ligga i tiden att synliggöra deras insatser, medan deras mer kända män inte sällan gjort mer skada än nytta.
