[141021] Förmågan att förena ett starkt personligt engagemang med de journalistiska kraven på saklighet och balans utmärker de bästa journalisterna. Till dem hör Niklas Orrenius, reporter på Dagens Nyheter med särskilt fokus på främlingsfientlighet, högerextremism och flyktingfrågor. Nu har han samlat några reportage om flyktingskap och om hur flyktingar bemöts när de söker sig till Europa och Sverige i boken Drömmen om Sverige.
Här kan orter som Åmål och Eskilstuna framstå i förklarat skimmer när flyktingar i de väldiga lägren i Jordanien och Turkiet berättar om sina släktingar som lyckats ta sig till Sverige och hoppas att de som är kvar i lägren ska komma efter. Det är som bekant inte enkelt, visserligen har Migrationsverket utlovat permanent uppehållstillstånd för syriska flyktingar, men för att få ett sådant måste man ansöka om asyl i Sverige. Det ger näring åt det stora kriminella maskineri som smugglar flyktingar till och genom Europa. Tusentals flyktingar omkommer när usla och överlastade fartyg går under i Medelhavet och i gränsländer som Grekland och Bulgarien tvingas flyktingar bo under vedervärdiga förhållanden i primitiva läger i ofta fåfäng väntan på att komma vidare till länder längre norrut.
EU:s bestämmelser om att asyl endast kan sökas i det land man först kommer till bidrar ytterligare till att folk tar ohyggliga risker för att komma förbi gränsländerna och nå de länder som de räknar med är mer välkomnande som Tyskland och Sverige. Det är till flyktinglägren och gränsposteringarna med deras fängelseliknande uppsamlingsstationer som Niklas Orrenius begivit sig. Hans metod är att låta människor berätta om vad de varit med om, och avsikten är att det möte som uppstår mellan läsaren och en levande berättare också ska bli ett möte mellan människor som går på djupet, långt förbi de statistiska talen och abstrakta uppgifterna om flyktingars förhållanden.
Att nämna människor vid namn, sätta in dem i familjesammanhang, levandegöra deras fruktansvärda minnen, allt sådant bidrar till att öka förståelsen för både den tragik som flyktingskapet innebär, men också för möjligheterna att bistå och erbjuda en ny och bättre tillvaro i vårt land. Niklas Orrenius får se en dotters bilder av en torterad och mördad far, han ser hur familjer försöker slå upp enkla tält i kallt regn i ett jordanskt läger. Han står i en bulgarisk gränspostering om natten och ser hur den värmesökande kameran av svensk tillverkning ger utslag när någon försöker smyga över gränsen om natten.
Han lyssnar till förtvivlans röster när människor inser att de inte kan fortsätta vidare från Bulgarien utan är fast i en misär utan synbart slut. Han följer med Cecilia Malmström, då fortfarande EU:s flyktingkommissionär, när hon försöker övertyga bulgariska myndigheter om flyktingars rättigheter att behandlas med respekt och att deras behov av asyl måste prövas så snart som möjligt. På en sträcka utmed gränsen mellan Bulgarien och Grekland ser han ett stängsel uppföras där övre kanten är försedd med rakbladsvassa knivblad. Den som försöker klättra över riskerar att skära av sig fingrarna. Ett liknande stängsel har Spanien satt upp kring sin nordafrikanska enklav Melilla. Trots knivarna klättrar folk över och landar sönderskurna på spansk mark.
Kriget i Syrien har gjort tre miljoner människor till flyktingar. Trettiotusen av dessa har kommit till Sverige, ett välbehövligt befolkningstillskott som bör bli större. Samtidigt behöver EU:s flyktingpolitik förändras på en rad punkter. Det behöver bli lättare att söka asyl i det land man verkligen vill komma till och förstalandsprincipen måste överges. Fler länder behöver ta ett större ansvar och välkomna flyktingar.
Drömmen om Sverige ger argument för detta, både på det mänskligt-humanitära planet och på det sakligt-praktiska.
