[141019] Pax är en ny serie för den så kallade slukaråldern. Förlaget kallar det fantasy, men författarna vill noga betona att det inte är en egen värld de skapat utan att de delar av berättelsen som inte innehåller fantasyingredienser är menade att vara väldigt realistiska. De har också placerat händelserna på en verklig plats, Mariefred.
Två böcker har släppts, samtidigt, och serien ska totalt omfatta tio böcker är det tänkt. Huvudpersoner är två bröder, Viggo och Alrik, vars mamma inte riktigt kan ta hand om dem och därför bor de i fosterhem. När första boken börjar har de just kommit till ett nytt hem, en ny skola, en ny plats. Vi får följa med i deras känslor inför de fosterföräldrar de fått och i deras försök att anpassa sig till den nya skolan. Det är inte helt enkelt. Ganska snart visar det sig att det också har andra utmaningar framför sig. Under den gamla kyrkan finns ett bibliotek som vaktas av ett gammalt syskonpar, Estrid och Magnar. Nu har det börjat hända underliga saker där och syskonen väntar på några krigare som ska komma och hjälpa dem att vakta biblioteket och dess hemligheter. Alrik och Viggo visar sig vara de utvalda och snart sätts de på prov i strider mot övernaturliga krafter.
Det är spännande och läsaren rycks med. Inte bara i striderna med mystiska väsen, utan även i brödernas vardagsliv. Det är en mamma som sviker, ett killgäng som mobbar och en stulen cykel. Dessutom har bröderna svårt att veta hur de ska förhålla sig till fosterföräldrarna. De verkar justa, men hur mycket går det att lita på dem? Är det någon mening att fästa sig vid dem?
Författare är Åsa Larsson och Ingela Korsell. Åsa Larsson har tidigare haft stora framgångar med en serie deckare om Rebecka Martinsson och Ingela Korsell forskar och undervisar om barns skriftspråkande (literacy), har tidigare arbetat som grundskollelärare och har också tidigare skrivit böcker för den här ålderskategorin. De behärskar alltså verkligen det de ger sig in i. Språket är lätt och berättelsen har driv. Jag kan föreställa mig att de ungar som nu läst de första två delarna ivrigt väntar på fortsättningen. Bägge de utkomna delarna slutar i cliffhangers som heter duga.
Jag är också glad över att de väger upp lite av pojkäventyrsstämningen med att låta den åldrande Estrid (systern i syskonparet som vaktar biblioteket) vara något av en kampsportsmästare. Utan henne hade genusperspektivet kantrat betänkligt.
De två författarna har också slagit sig ihop med en illustratör, Henrik Jonsson. Han brukar annars rita serier för DC Comics. Jag vet inte hur viktiga de här bilderna är. Jag är själv en läsare som föredrar de bilder jag själv skapar i mitt huvud. Men jag ser at Henrik Jonssons bilder har kvalitet. Han fångar både finstämda känslor och läskiga monster med sina svarta tuschbilder. Säkert kan det locka en del tveksamma läsare. Och så finns det ju en karta. Böcker med en karta på insidan av pärmarna är de bästa. Det tyckte i alla fall jag när jag var sådär tio, tolv år.
Nästa bok i serien kommer våren 2015.
