[140919] Det är nästan med lättnad jag lägger ifrån mig den här boken när jag läst färdigt. Inte för att den var dålig. Inte alls. Men den var fruktansvärt jobbig att läsa. Den är så full av trasiga människor och det riktigt tunga är att ondska och hur den uppstår, plötsligt lir mycket begripligt.
Gillian Flynns romaner handlar på olika sätt om trasiga kvinnor. Så illa fungerande och ibland osympatiska att Flynn, lite orättvist ibland blivit beskylld för att vara misogyn. Hennes böcker är på många sätt inte någon njutbar läsning. De gräver runt i det mänskliga psyket och blottar de allra mest skrämmande vrårna. Nu finns alla hennes tre romaner på svenska.
Nu senast kom Vassa föremål som är Flynns debut och som Modernista givit ut i nyöversättning. I den träffar vi Camille Preaker, är den första av Flynns kvinnor. Preaker arbetar som journalist i Chicago. Dagstidningen hon arbetar på går inte så bra och hennes chef sänder henne till hennes gamla hemstad för att skriva om en möjlig seriemördare. Han hoppas på en inkännande historia som kan ge uppmärksamhet och nya läsare.
Preaker åker mycket ovilligt och man förstår snart varför. Det är inte någon idyllisk uppväxt hon lämnat bakom sig. Redan det första mötet med mamman, som ovilligt släpper in henne i det gamla barndomshemmet, sätter tonen.
Mamman, småstadsskönheten Adora, fick Camille som resultat av ett kort möte i tonåren och hon är inte någon sympatisk mor. Hon lever tillsammans med en mycket jagsvag man, som närmast glider runt som en skugga i det stora hus som familjen äger. Adora har ärvt en stor mängd pengar och stadens stora industri, en svinfabrik, av sina föräldrar som dog i en bilolycka, redan när hon var ung. I familjen ingår också en halvsyster i nedre tonåren. En osympatisk, men vacker, dubbelnatur som pendlar mellan brådmoget tonårsbeteende och småflickslekar med ett dockskåp, som är en kopia av familjens hus. Det har också funnits ytterligare en syster, som dog, efter en lång tids sjukdom, i barndomen. De kvarvarande systrarna, som på grund av åldersskillnaden dem emellan knappt känner varandra, känner bägge att de alltid lever i skuggan av sin döda syster och att de aldrig kommer att vara lika värda sin mammas kärlek som denna ömt vårdade varelse.
Bokens titel Vassa föremål syftar på Camille Preakers självskadebeteende. Hon skär sig. Inte bara i rispor som så många unga flickor; hon ristar in ord i sin hud. Med tiden har orden blivit så många och ärren så djupa att hon ständigt går klädd i närmast heltäckande kläder.
Bit för bit förstår man som läsare vidden av den kärlekslösa barndomen, samtidigt som försöken att journalistiskt undersöka morden på två unga flickor för Camille Preaker närmare och närmare hennes eget förflutna.
Hela den lilla staden hoppas att mördaren ska vara någon utomstående. För inte kan väl någon som bor där ha gjort någonting så fruktansvärt? Men både den tillkallade polis som kommit för att hjälpa den lokala polisen med utredningen och Preaker själv blir mer och mer övertygade om att det måste vara någon som känt de båda flickorna väl. Och rädslan för fler mord ökar med övertygelsen.
Det här är en grym skildring av en småstad, den innehåller inte mycket av hopp. Människorna i staden, särskilt de yngre, är obehagligt grymma mot varandra – och den ledande mobbaren är Preakers lillasyster.
Gillian Flynns andra romaner Gone Girl (som också hette så i den svenska utgåvan) och Mörka platser (Dark places) har fått mycket beröm. Detta, kanske i kombination med att boken nu också enligt uppgift ska bli en tv-serie, har alltså fått förlaget Modernista att ge ut debutromanen Vassa föremål i nyöversättning. Vid första utgivningsförsöket på svenska 2006, då Jentas gav ut den med titeln Vass egg, passerade den tämligen obemärkt. Men det är bara att konstatera att det inte var för att den skulle vara sämre än sina uppföljare. Att läsa alla tre i rad kan dock ge lite överdos av svartsyn och kvinnor med allvarliga problem. Det är inga lättviktiga böcker, men de är stilsäkert berättade och de ger en trovärdig bild av hur ondska kan uppstå. Läs dem. Men ta det i små portioner.
