Vag figur men stämningsfull bok

[140819] Den här boken klassas som en ungdomsbok och marknadsförs som en ”suggestiv identitetsthriller”. Det stämmer till en viss del, men säger inte allt om romanen.

En bra ungdomsbok passar lika bra för vuxna läsare. Och det gör den här. Temat är identitet och romanen har ett driv som i en thriller. Så långt, allt väl. Men miljön, stämningen och språket höjer den här boken ett par snäpp över den gängse spänningsromanen.

Huvudpersonen heter Mirjam. Hon flyttar till Uppsala för att börja studera religionsvetenskap. Hon har diabetes, något som är både tema och driv i boken. Sjukdomen tvingar henne till ett inrutat och förutsägbart liv – just när hon vill ömsa skinn och bli en ny och mer spännande människa. På en fest träffar hon en ung kvinna som fascinerar henne. Denna unga kvinna är vacker och destruktiv, vilket fångar Mirjam. Hon följer efter den unga kvinnan från festen, och hennes liv tar en ny riktning.

Jag tycker inte om Mirjam. Hon är för svag, för genomskinlig. Hon är en person som definieras genom allt hon inte vill, snarare än det hon faktiskt vill. Hon kommer från en skånsk byhåla och har föräldrar som tynger henne. Hon har en kärlekshistoria i bagaget: en relation som fick henne att börja samla på stenar. Lite så är hon: grå, ganska trist och på något vis orörlig.

Men allt detta förändras när Mirjam träffar kvinnan som heter Sofia. Hon är allt Mirjam inte är. Och Mirjam börjar ljuga, antar en annan identitet, ett annat namn. På köpet får hon en ny kärlek.

Men som den lutheran jag är blir jag stressad av alla lögner. Jag läser snabbare, vill att hon ska åka dit samtidigt som jag nånstans vill att hon ska klara sig. Upplösningen blir ett drama och Mirjam går över gränsen för vad jag som läsare kan tolerera hos min hjältinna.

Boken är vackert skriven. Den påminner mig om Grenar av gift av Erin Kelly. Kanske lite om Den hemliga historien av Donna Tartt. Men jag hade velat att författaren tog ut svängarna, litade till sina karaktärer snarare än thrillertemat. Det hade varit roligt med ännu mer: mer text, mer Uppsala, mer relationer. Samtidigt: det är en ungdomsbok som vuxna bör läsa. Det är en bok man sträckläser. Det är en tät och sammanhållen historia om en flicka som går över gränsen.