[140807] Sommaren 1914 var i Europa ovanligt varm. Solen strålade över ett stigande välstånd och en utbredd tillförsikt inför framtiden, inte bara bättre ekonomiska förhållanden utan också demokratiska reformer som utvidgad rösträtt fanns i utsikt.
Det första världskrigets utbrott på sensommaren skulle i grunden ändra förutsättningarna för synen på framtiden, den långa siktens framtidstro skulle ersättas av krigets plågsamma ovisshet. Miljoner skulle inom kort vara döda.
Hundraårsminnet av världskrigets utbrott passerar inte i tysthet, åter diskuteras de djupare orsaker som kunde leda till att en enstaka, visserligen uppseendeväckande, händelse som serbnationalisten Gavrilo Princips mord på den kejserlige österrikisk-ungerske tronföljaren och hans hustru i Sarajevo kunde leda till att världen sattes i brand. Men det är inte på det planet Peter Englund rör sig i Stridens skönhet och sorg, här handlar det i stället uteslutade om ett antal enskilda människors öden under det stora kriget. Ett mikroperspektiv alltså, om man vill ge den gängse historiska analysen betydelsen av makroperspektiv, där orsak och verkan, ideologi och ekonomi, strategi och taktik, utforskas långt ovanför deras öden som befann sig på slagfälten, i de plundrade städerna och på den landsbygd som förhärjades av striderna.
Redan för sex år sedan gav Peter Englund ut en bok med titeln Stridens skönhet och sorg, där han följde nitton personers öden under kriget. Greppet att låta kriget utspelas genom vanliga obemärkta människors historier var nytt och hade drag av experiment. Skulle det funka att skildra ett mäktigt och ödesdigert förlopp på detta sätt, genom upplevelse i stället för genom strukturerad analys? Boken mottogs väl, fick en vidsträckt läsekrets och blev en internationell framgång.
Nu har Peter Englund utökat antalet personer som följs till fyrtio, och därmed ryms deras berättelser inte inom ramen för en volym, i stället kommer en volym för vart och ett av krigsåren att ges ut, där vi följer personerna genom kriget. Inte alla dock, redan i den volym som kommer nu och handlar om 1914 är det två av Englunds utvalda personer som stupar. Gymnasieläraren med professors namn Udo Kraft har den 2 augusti ryckt in vid 116:e Hessiska infanteriregementet. Han är 43 år och således lite för gammal för att sättas in i ett stridande förband. Men han är idealist och entusiastisk för Saken, Folket, Nationen. Tre veckor senare går han i ledet av upprätt anfallande soldater rakt in i den franska kulspruteelden och stupar.
Mer ingående lär vi känna marinlöjtnanten Ernst von Levetzow, 27 år gammal och kommendant för de två aktre kanontornen på den lätta kryssaren Emden, med hemmabas i den tyska kolonin Tsingtao på den kinesiska kusten. Emden är en del av en hel eskader, men när kriget bryter ut skickas eskadern till hemmavatten medan Emden lämnas kvar för att så mycket som möjligt störa brittisk, fransk och rysk sjöfart.
Boken är upplagd kronologiskt och indelad i 68 korta kapitel. Varje kapitel bär namn efter datum och har en underrubrik som berättar om vem det är som uppmärksammas och varför. Det gör att berättelserna på ett fint sätt varvas och håller också spänningen vid liv eftersom kapitlen ofta får en naturlig cliffhanger på slutet. Löjtnant Levetzow återkommer man till ett antal gånger medan Emden gör en otroligt framgångsrik räd genom ostasiatiska farvatten, uppbringar flera lastbåtar, angriper brittiska bränsledepåer i den indiska staden Madras och blir ett svårartat hot mot den överlägsna brittiska flottans dominans i området. Man har samtidigt sina svårigheter, cigarretterna börjar ta slut och beroendet av de glesa koldepåerna är problematiskt. För full maskin kan Emden bara gå i två dygn med den kollast hon tar. I långsam fart två veckor. Löjtnant von Levetzow kan begrunda detta medan han betraktar tumlarna som rör sig runt fartyget i Moluckahavet.
Men Emdens lycka ska till sist vika. Utanför Kokosöarna konfronteras hon av en nybyggd australiensisk kryssare, Sydney, som är överlägsen Emden i eldkraft. En träff nära aktre kanontornen antänder ett lager ammunition och i den kraftiga explosion som följer dödas Ernst von Levetzow.
Bland övriga personer finns författarna Franz Kafka och Robert Musil, ingen av dem särskilt entusiastiska för kriget. Musil hinner dock inom denna boks ram sluta sig till ett bergsregemente, vilket räddar honom från de vidriga lerhaven där frontsoldaterna ska dö i hundratusental utan att vinna en meter land. Kunigunde von Richthofen ska en dag motta ett kondoleansbrev från en officer vid fronten med anledning av att hennes son stupat. Hon har inte fått något meddelande om att sonen dött, och blir förstås chockad. Det ska visa sig att brevet kommit till fel person. Kunigunde har en son till, Manfred. Jag antar att han kommer att bli mer märkbar i kommande volymer som den legendomspunne stridsflygaren Röde baronen.
Även en svensk finns med, nittonårige Elow Nilsson från Gustavsberg bor i Paris där det alltid finns enklare jobb i hotellbranschen att försörja sig på. Han ska snart ta värvning i Främlingslegionen och kort därpå såras vid Västfronten. Det ser inte så illa ut, så också han lär återkomma när boken om år 1915 kommer nästa år.
Det finns något intensivt samtida med Peter Englunds teknik att skildra ett förlopp genom enskilda öden. De stora, systemiska förklaringsmodellerna och tolkningsmönstren är idag omoderna och satta på undantag medan vår livsvärld alltmer präglas av individuella, ofta mycket privata, statusuppdateringar som utgör en närmast kaotisk virvel av ständig påkallan, se vad som hänt mig se vad jag gör, se mig, just mig!
Det känns onekligen lockande att i de följande volymerna fortsätta följa de personer man stiftat bekantskap med här. Peter Englund har gjort en respektingivande insats genom att leta fram allt det källmaterial som krävts för att göra levande litteratur av detta massiva historiska projekt. Jag önskar att han låtit bli att medverka till att göra tv-serie av krigsåren med ett likartat upplägg, men där det dokumentära materialet iscensätts i träiga tablåer.
